Ibland när jag är inne på andra mammabloggar och läser om vad dem gör på dagarna och hur dem får ihop allting fastän jobb finns med i bilden, och jag kan säga helt ärligt att jag inte riktigt förstår att man orkar att Alltid hålla igång, och alltid Måste hålla igång.

Själv är jag Helt slut när jag kommer hem från jobbet och då jobbar jag ändå inte riktigt heltid. Hämtning, lämning. Jag har sjukgymnast, naprapat att åka till, jag vill kunna få tid till att träna/motionera då jag vill på alla medel få väck min huvudvärk. Och på detta skall man umgås med andra mammor med barn så att man inte tappar den kontakten och att Ella får träffa sina kompisar även utanför dagis.

Och detta känner jag stressar mig innerligt och att man ibland känner sig dålig som mamma att man inte orkar alltid. Jag vet att jag inte är själv med detta, och det försöker jag tänka på, men så hamnar man på dessa bloggar som allt verkar vara en dans på rosor, och livet leker, Alltid.
Var enklare när man var hemma med Ella och man behövde komma ut och få springa/leka av sig, och även själv få träffa andra och bara komma ut var det absoluta valet.

Men nu känns det som att alla glider ifrån en mer och mer, och man försöker att vara på och få till en träff men det är alltid någonting som kommer i vägen och rinner därför ut i sanden.

Jag försöker verkligen, men inte lätt alla gånger.