Blev hemma från jobb både torsdag och fredag då förkylningen både kommit ikapp mig och Ella, och som vanligt så slipper Martin undan även detta. Han är pigg som en nötkärna och två andra (nu är det mer bara jag) som ligger och har ont i halsen, feber och är sååå hjälplösa.

Men igår hade jag och Martin bokat bord på St Markus Vinkällare för att sedan bege oss vidare till Roxette, och jag bara hoppades på att vi kunde gå. Så i med massa alvedon, näsdroppar och halstabletter och så raka vägen hem till svärmor för att lämna Ella.

Jäklar var bra det var. Sällskapet gjorde ju självklart allt, men maten var underbar som den varit varje gång, och den berömda fisksoppan skulle man nog lätt kunna leva på 7 dagar i veckan. Dock fick vi inte i oss så mycket så sparade oss direkt till dessertbordet istället. Till och med servitrisen frågade om vi redan skulle ge oss på efterrätten.. gäller att vara snabb, annars hinner man ju tänka att man redan Är vrålmätt innan allt det ännu godare ska i magen.

Roxette, som vi bokade i Mars, känns som en evighet sedan. Men nu var denna dag här och gu vad bra det var. Dem kan ju verkligen sin grej, och man märker att dem varit med ett tag. Bättre platser kunde vi inte ha hittat och detta höll på i nästan två timmar. det negativa var nog bara att förbandet höll på lite För länge, och så bra var dem inte, men så fort Roxette kom ut var det andra som bortblåst.

Dock känner jag mig ännu värre idag (som jag nästan visste) men det var det nog nästan värt ändå. Får ta den smällen.

Lite gåshud får man faktiskt.