Jag kommer och hämtar Ella vid fyra tiden idag, och möts av en underbart glad och mysig tjej, men som mer än gärna vill stanna lite till och det klart hon ska få göra det. Så vi blir kvar nästan en halvtimma och jag pratar med hennes underbara fröken, Marlene, och leker med Ella.

Sedan åker vi därifrån till Center syd, för att egentligen kolla lite kläder till både henne och mig, men det blir en massa lek istället. Så hon fick åka lite olika "karuseller", såna man lägger i en tia. Åker seda till Ica för att handla lite mjölk etc. och allt är frid och fröjd.

När vi sedan skall betala springer hon ut och sätter sig i en kundvagn som har en bil inbyggd (hoppas ni förstår vad jag menar) och inga problem, tills jag kommer dit och "parkerar" den. Nu skall vi åka hem tänkte jag. Tar tag i henne för att bära ut henne, och genast börjar hon spreta emot, börjar sparka och hysterisk börjar hon störtböla, och själv får man sådan panik inombords. Vad händer?

Gråter hela vägen hem i bilen, för att sedan kludda lite mer och stannar kvar vid lekplatsen nedanför oss för att leka ännu mer. Men nu säger jag som det är att vi skall upp, det är kall och vi skall äta. Efter många om och men går jag fram för att ta med henne och då börjas det igen. Sparkas och störbölar. Lägger sig på golvet och vill absolut inte stå, benen viker sig som alltid när hon är sur.

Varför blir det så här, själv kände jag att hela dagen/kvällen blev förstörd när allting hade börjat så bra.. Åh!

Dock blev hon sig själv igen, men emellan åt så blev det gnäll och tillslut så visade hon väl vad det egentligen berodde på, och det var väl tröttheten. Hoppade i säng och däckade på två röda. Hörde snarkningar från hennes rum redan efter 5 minuter.


Jag älskar dig min lilla skitunge.