Idag körde vi en rastning av den lille i skogen och trotsade regnet. Hey, man har väl inte gått under av lite regn?
Martin körde sin springrunda och jag och Ella tog vår lite kortare och hon fick leda mig rätt, alltså leta efter dem röda prickarna på träden.

Kom in ungefär samtidigt och sedan körde vi lite trädhäng (bokstavligen).

Nu när det är sådant här väder vill man ju egentligen ligga hemma (om man kunde få välja det helt själv, någon gång) i soffan, kura ihop sig under en filt och titta på film. Men när man har en liten jänta som behövs rastas, Många gånger under dagen, och som vissa dagar bestämmer sig för att inte vila Alls på dagen, då blir det rätt så svårt att få göra det man känner för mest.

Och här går det knappt en sekund till att man får säga Nej, Nej och åter Neeej. Halleluja, trotsen nr 45 i ordningen är här. Välkommen.. nu har du tittat in och sagt hej, nu kan du gärna få fara åt... igen.

 
Hon blir som en ko på grönbetet när hon får komma ut, haha.

 ´
 
Hurtbullen i familjen.. milen, vadå, det är väl inget?

 
 


Ålder är ju faktiskt bara en siffra, och i mitt sinne är jag fortfarande barn.. :)