Martin skulle åka iväg på tränarutbildning, då han tränar ett fotbollslag med 16 åringar, och skulle hålla på hela dagen så jag och Ella hade hela dagen för oss själva. Visste dock inte vad vi skulle hitta på då ingenting var planerat från början, utan tog en lugn och skön stund framför tv:n med go frukost. Ett pling i mobilen senare var vi hemma hos min väninna Jessica och hennes barn. Med strålande solsken satt vi faktiskt ute, och riktigt njöt av värmen.

 

Ella fick prova på att cykla och efter första varvet gick det inte att få stopp på henne. Lite fika på det och efter två och en halv timma så var vi (läs; jag) redo att åka hem, äta lite lunch och förhoppningsvis vila. Ja, det var väl mer min tanke (är så otroligt trött nu för tiden, skulle kunna somna närsomhelst, varsomhelst). Ella var Absolut inte redo, utan hon skulle prompt stanna kvar och jag skulle snällt hämta henne sedan. Ja, ni kan nog förstå hur det samtalet gick, och eftersom att hon är en utav dem envisaste tjejerna jag vet (förutom mig själv då) så blev det ett jäkla liv. Fick tillslut ta henne i armen och nästan dra med henne till bilen, gråtandes och skrikandes och skulle absolut inte åka hem. Så detta resulterade i två ovänner i bilen. Herrejäklar, mitt tålamod är lika med noll nu (kanske inte är världens bästa annars heller) men jag orkar verkligen inte diskutera och jag blir så arg. Så tillslut blev jag ledsen istället, så två ovänner sitter Gråtandes i bilen.. haha, ja, jag säger då de. HORMONER och TROTS.