Nu är det ångestladdat här hemma känner jag. Usch, alltid lika jobbigt när semestern är slut och att man skall gå tillbaka till verkligheten igen. Vi som har haft det så himla bra. Hösten och vintern närmar sig med stormsteg och jag kan knappt förstå att man för ett par månader sedan satt och längtade efter att våren och sommaren skulle vara här och att vår Leo skulle titta ut. Nu är han ju här, och snart hela tre månader. HJÄLP, kan någon bara stanna tiden en stund?

 

Nu börjar det vanliga med hämtning och lämning på dagis och allt det tråkiga med städ, tvätt och allt därtill. Nej, usch, jag vill inte låta negativ nu, vi har ju våra små guldkorn framför oss och små utflykter är planerade.

Nästa år är det snack om en utlandsresa och hus ligger också på vårt "att göra" lista, hihi, om man nu kan säga så. Sedan får vi inte glömma måndagarna när Martin kommer att vara hemma och mysa med oss. Det blir bra ändå.. det är alltid ångest när vardagen kommer ikapp en, går tyvärr inte att komma ifrån.

 

Börjar ni också komma in i den där ångestkänslan, att höst och vinter snart är här.. eller känner ni att det skall bli skönt tro? Någonting att se fram emot kanske.. hihi.