Igår blev Leo hela tre månader, TRE månader. Nej, detta går inte, tiden går alldeles för fort. Visst, jag har hela tiden tjatat om att jag gärna vill att tiden går fort så att han kommer in i den åldern där han kan sitta själv på en filt, leka med storasyster på ett helt annat sätt och liksom bara vara med där de händer. Men jag känner nästan lite som att jag vill stoppa tiden, spola tillbaka lite, att jag på något sätt tar tillbaka det jag precis skrev. Jag vill inte att tiden skall gå så fort nu helt plötsligt, för den går För fort. Vart har vår lille spädis tagit vägen? Nu är han en liten kille som är så stor.

 

Sedan tycker jag att denna ålder är hur jäkla mysig som helst, underbara leenden, skratt som kommer mer och mer, älskar att stå upp och är så himla stark i både ben, nacke och rygg. Snackar som bara den och bara älskar livet liksom.

 

I alla fall, det är mycket tankar som springer runt i huvudet. Kan liksom inte riktigt förstå än att vi äntligen är vår skara på fyra, som vi har längtat. Att vi fick vår fina pojke tillslut. Nej, tiden får helt enkelt ta det lite lugnt nu känner jag, jag vill ju faktiskt hinna njuta. Varför har man då så brått? Konstigt det där. Hm, flummigt inlägg, jag vet. :)