Att jag fick skriva av mig igår hjälpte mig verkligen och idag känns allting mycket bättre, känns liksom som att en sten föll från min bröst. Jag tror att jag förstorat upp allting, egentligen, och att dessa tankar ploppat upp i mitt huvud hela tiden vet jag egentligen inte. Det etsade sig fast och det är väl så med vissa saker mer än andra.

Jag tror nog att det var för att jag märkte att amningen fungerade bättre med Leo i början och att det såklart är lite enklare vissa gånger, att man alltid har maten med sig på ett annat sätt och det har jag ändå haft, för jag har kunnat amma honom enda till nu, så jag vet inte riktigt varför som jag har varit så fäst vid detta?

Jag har varit duktig, jag har kämpat och fått en underbart glad och nöjd kille som faktiskt är det allra viktigaste och det som betyder ALLRA mest. Som jag säger, och som jag nu förstår själv, så har jag faktiskt ammat i snart sex månader, och Det är jag stolt över.

 

 

Leo har blivit riktigt förkyld, det började för två dagar sedan, kom på natten från ingenstans, det riktigt eskalerade. Blev en rätt vaken natt med en täppt kille och det var likadant i natt. Känns lite bättre idag och han har sovit en hel del. Det värsta kommer alltid på kvällen, och det är precis som med en själv.

Tycker dock att det är så svårt det där med nässuget, som jag försöker med, för jag vet att det har hjälpt innan, men han Vägrar. Händerna och armarna är överallt, super ledsen och han riktigt spretar emot, och det tar verkligen Emot från mig sida. Näsdroppar är likadant, super svårt och koksaltet känns väl sisådär.

Ja, bebisar och förkylningar, sjukdomar överhuvudtaget, är inte lätt att handskas med.

 

Det blev lite blandad kompott kände jag i detta inlägg, men egentligen ville jag bara hoppa in och skriva att jag mår så himla mycket bättre nu, och det gjorde nog susen från igår. Skönt att ventilera sig ibland.

 

Jag tänkte hoppa upp i soffan nu då båda barnen sover och M är på fotboll. Ha en fin kväll kära vänner.