Nu har jag haft ett par dagar där jag har funderat mycket på det här med att blogga. Jag har varit väldigt fundersam ett bra tag egentligen, men inte riktigt vetat hur jag skall göra.

Jag har alltid älskar att skriva, att fota och det har blivit desto mer när man har fått två små underbara barn där man vill ta vara på alla stunder och tillfällen som ges. Jag har skrivit för min egen skull först och främst och självklart för min familj och släkt som bor i en annan stad.
När min blogg började växa och fler började följa så tyckte jag att det var roligt till att nu känna lite orolighetskänsla över det hela, nästan lite obehagligt.

Jag har Ingen aning om vilka det är som läser, och kommentarer är det inte mycket utav (förutom få som jag självklart blir glad utav, där jag får ut något av det jag söker) Min blogg har visats flera gånger på blogg.se framsida och även det tyckte jag var himla roligt först, till att nu känna att folk egentligen bara skriver kommentarer för Att. "Fina bilder" "vilka fina barn" etc. Där jag egentligen har skrivit om något personligt eller något jag velat ha tips och råd om. Där ser man att folk ibland inte läser det som står utan slänger iväg något kortfattat i farten.

Att skriva personligt om mina barn som inte har Någon som helst chans att försvara sig, att inte få ha chansen att välja själva vad som kommer att finnas om dem i all framtid, det skrämmer både mig och Martin. Det känns inte rättvist.
Hur mycket jag än älskar mina barn och min familj, och hur mycket jag än vill visa upp dem så är det inte värt detta i slutändan.
Foton, text och allt annat finns kvar för mina barn ändå, men allt det är utanför bloggen. Det är något dem kan få läsa och ta del av i en bok som vi har gjort med deras framsteg istället för på internet.

Min blogg har egentligen inte gett mig nya bekantskaper, då det har runnit ut i sanden ändå, och vänner det är ingenting jag söker efter på internet utan dem jag har är jag väldigt glad för. Jag har tyckt att det har varit skönt att ventilera sig ibland, det kan jag inte sticka under stolen med, men när jag dagen efter tänkt över varför jag egentligen skrev det jag gjorde kan jag ångra mig. Varför ska folk som inte känner mig veta hur jag mår och hur jag känner och det värsta är när man inte får någon respons tillbaka, då känns det ännu mindre värt det.

Det jag egentligen vill få sagt är att jag har bestämt mig för att stänga av bloggen för allmänheten och tänker ha den till min familj som jag startade den för egentligen.

Hoppas verkligen att ni har förståelse för detta, för detta är något jag gör för min egna skull, att få må bra, att inte stressa upp mig i onödan, och för att mina barn skall få välja själva.

Jag tänker låta detta inlägg stå kvar ett tag nu så ni som brukar läsa har chansen att få ta del av detta och jag vill självklart tacka er fina för att ni har gett mig så mycket ändå, tack för dessa år som ni har hängt med oss.

Ha det så bra och ta hand om er därute. ❤