Vi var i Halmstad för två helger sedan och hälsade på våra kära vänner som vi träffade i Turkiet. Så sjukt trevligt att jag sa "denna helg kan jag leva länge på" och det är inte varje gång man känner så.

Underbara människor och Ella var som lyrisk när hon kom dit. Hon var både så glad för Felicia, deras dotter, och sedan har dem en hund som Ella bara älskade. Jag hade aldrig sett henne så glad och så uppspelt som jag såg henne den helgen och blev nästan orolig för en sekund. Oj, har jag råkat ge henne för mycket socker? Haha.

Det roliga är att deras hund heter Dogge, och på något vänster får Ella Dogge till att heta Åtta, och det var nog det sötaste hon sagt. Sprang runt och runt, ropade på "Åtta" och sprang lite till. Upp och ned i fotöljer och tillslut somnade hon som en stock. Vi satte oss där nere och fortsatte äta den fantastisk goda tre rätters middagen och hon hördes snarka där uppe direkt. Så skönt att hon slappnar av mer när det är liv och rörelse i närheten, att det inte alltid måste vara knäpptyst. Och att hon inte vaknar av att en knappnål faller.

Sov hela natten och vaknade pigg och glad halv åtta, perfekt, JAVISST!

Nästa gång blir det deras tur att komma ner till oss. Tack så jätte mycket för den helgen, Igen.

 
 


 





Kärlek i tusen, vad skulle vi göra utan dig i vårt liv?