Skulle behöva ha lite tips ifrån er som har gått från spjälsäng till vanlig växa säng. Ella fick sin för några månader sedan och somnar gott i den. Men varje natt, några veckor tillbaka nu så har hon alltid vaknat, antingen varit ledsen eller så har hon ropat på oss. Vi går såklart upp och antingen försöka få henne att somna om i hennes säng, eller så tar vi in henne till oss där vi Vet att hon somnar på två röda och sover gott resten av natten.

Men en sak för att vi köpte denna säng, var att hon skulle kunna ta sig från sin säng själv till vår om hon vaknade på natten, som hon gjorde dem två-tre första nätterna. Men nu blir det som innan att man får gå in och hämta henne, så det blir ingen skillnad.

Är det någon som har samma fundering, eller några tips på hur era små gör. Kanske skall ha någon mer lampa tänd i vardagsrummet (har helt släckt annars)? Kanske är så att hon inte riktigt vågar gå ifrån sin säng just pga mörkret.. Detta är självklart inget problem överhuvudtaget, men det skulle ju vara himla mysigt om hon
kunde komma in tassandes själv någon gång också.

  
Som bara hon kan bära upp den.

Vi har hämtat hem vår lilla pärla nu, Volvo V70. Woho, vi har saknat volvo lite. Hade nämligen en innan vi bytade den mot Saaben som vi precis har fått sålt. Men nu när vi väntar en till så var det nästan omöjligt att få in hela familjen i den, tyvärr får jag säga, för älskade den bilen också, men nu känns det luftigare, tryggare, mer plats och det bästa, Automat!!

Så när Ella kom hem från dagis med sin pappa blev hon rätt så snopen när hon helt plötsligt fick se en Blå bil istället för en röd? Hm vad hände nu. Efter några funderingar så brydde hon sig inte mer om den saken, och var mer fascinerad över att pappa hade mössa på sig. Ojoj, pappa möööössa!!

Nu blir det fredagsmys med fruktsallad och The Voice. Dock har jag en undangömd godispåse som jag går och smusslar med ute o köket var gång jag går och hämtar någonting (Martin får eller rättare sagt ska inte äta godis på ett par veckor då han går på en proteindiet och jag vill ju inte vara den där hemska människan att sätta fram den mitt framför ögonen på honom, haha) Men jäklar vad duktig han är.

Gått ner flera kilo på bara ett par dagar, och denna diet innebär även att du får äta frukt och grönt så det hela blir Lite enklare än dieter där man Endast skall dricka sina shakes.

Detta har även fört med sig att både jag och Ella äter mycket bättre mat, med en himla massa blandad kompott av både sallad i olika former och smaker och frukt så det snart sprutar ur öronen snart.
Good work honey, du är snart vid din målvikt igen ♥

 
 
En glad liten skit innan läggdags.

Glömde bort att skriva svar till er som inte hade någon blogg jag skunde skriva till. Gällande inlägget med huvudvärken.

Alex: Tack så jätte mycket för dina tips. Jag håller på att skriva ner lite i en dagbok nu, så tänkte titta igenom den sedan om några veckor och se om man kan se något mönster. Jag hoppas verkligen det, har även köpt magnesium som jag fick i tips om att göra när man är stel i nacke och axlar.

Carolina: Tack så hemskt mycket för den fina kommentaren om bloggen och tillskottet.
Och gällande huvudvärken så skriver jag nu flitigt i dagbok om hur vardagen ser ut och hur jag känner med värken för var dag etc. så hoppas verkligen nu att det börjar bli bättre. Och som jag skrev till ovanstående så har jag köpt magnesium som jag fick i tips om också. Nu jäklar försöker vi allt :)

Tack snälla söta för att ni bryr er ♥

Dagens lilla mamma.

Jag sitter och tittar igenom min gamla blogg, http://frumammapappabarn.blogg.se och får sådanna minnen tillbaka från tiden då man var mammaledig med Ella, det underbara vår och sommarvädret och allt vad man gjorde på dagarna.

Känns som att den bloggen på något sätt varit mer positiv till saker och ting och i denna blivit mer och mer negativt? Så vill jag ju inte ha det, men det är väl säkert för att jobb och dagis började, allvaret kommer tillbaka och allt rullar på som vanligt igen. Blir mer tankar och känslor som går runt och är det inte det ena du ska tänka på är det de andra och så tvärtom. Innan kändes det som att dagarna rullade på med att fladdra och fara.

Nu är du Där, nu gör du ditt och hämtar sedan Ella på eftermiddagarna. Man skall även hinna med träning och försöka få in träffar med vänner, som man tyckte var enklare då.

I´m longin.

En underbar sommardag i Augusti 2010 på vårt efterlängtade landställe som snart blir fullrulle på igen.

Nu börjar det hända saker iallafall. Känner ibland hur den lilla/lille rör sig där inne, men ibland är det dock svårt att veta om det är barnet eller om det bara är luft, haha. Så dem riktiga sparkarna kommer nog sakta men säkert. Älskar denna känsla när man börjar se att man faktiskt är gravid och inte dem där veckorna/månaderna i början.

Att vara gravid är inte alltid en dans på rosor för alla, och det förstår jag verkligen måste vara jätte jobbigt att behöva må så dåligt i vissa lägen. Som ont i ichias, foglossning och allt annat man får ta. Men jag hade inga direkta krämpor med Ella och inte denna gång heller så jag är väldigt lyckligt lottad. Skall väl kanske inte riktigt säga för mycket, men så länge jag känner mig så här bra så glädjer det mig såklart. 

Visst har man lidigt av trötthet, och är det fortfarande, men illamåendet har lagt sig nu, och det är ju från denna tid det, för det mesta, brukar bli lite roligare. Ultraljud på gång (1 februari) första riktiga sparkarna och den där mysiga känslan av att bara ligga och ta på magen.

Sjukt dock att det snart har gått halva tiden, och att det egentligen nu man märker hur fort det har gått och kommer det gå lika fort som det har gjort nu så måste man väl snart börja packa väskan? Skämt å sido.
                                                                        Det går fort! 

                                                                  
                                                                 Magen i v.19 (18+0)

Det värsta jag vet är att stressa, jag klarar inte av det men ändå så blir det stressigt. Detta är en sådan morgon. Jag var uppe vid 06:00 i morse, ojoj, inte igår, men så har man sin goa lilla unge också som ska upp och iväg till dagis och mamma som sedan skall åka vidare till jobbet.

Tycker sig alltid att man går upp en bra tid men sedan vill jag att hon ska få sova så länge det bara skulle gå då det nästan är en timma tidigare än vanligt. Tillslut var jag tvungen att väcka henne, sätta på henne kläderna, I med välling, borsta tänderna, på med kläderna (kan själv) ut och halka och sedan skrapa rutorna.

Man tänker inte så långt, utan man tror alltid att man har gott om tid. Kör iväg till dagis för att lämna Ella, såklart är där fröknar som man aldrig sett förut och vet hur hon blir då. Hon stannar upp och vill absolut inte gå in, så detta tar flera minuter, och man vill verkligen inte stressa iväg och säga dem orden "mamma måste Verkligen åka nu" men det blir så ändå, och tillslut kunde hon gå in för att "vinka" till sin mamma, som hon brukar göra. Ena skillnaden nu var att hon inte alls ville vinka och tittade åt ett annat håll när jag kom utanför fönstret, och då kände jag mig så jäkla dum.

När jag sedan kom fram till jobbet, precis i tid också, så kunde jag inte hålla mig från telefonen och ringa dagis för att se hur det hade gått. INGA PROBLEM, satt och lekte som alltid och allt var frid och fröjd. Aja, nu fick man lugna sitt lilla mammahjärta och kunde gå in i lugn och ro och jobba.

Idag: Ute och tagit en lång runda i det kalla, men väldigt sköna vintervädret.
Nu: Gör övningar för min spända nacke.
Sen: Kolla upp program som jag vill plugga efter mammaledigheten, och även jobb.

Jag saknar dig älskade tjej. Du är Bäst!

Tack så hemskt mycket för alla tipsen gällande min huvudvärk. Jag har nu börjat skriva en dagbok om allt vad som händer om dagarna från det att jag gå upp till det att jag lägger mig, och sedan börjar jag om igen för att kunna skriva i hur nätterna varit.

Känns som en bra början iallafall, så nu hoppas vi på att kunna se någon mönster tillslut och att vi kanske kan få en känsla av vad som inte står helt rätt till.

Lite har säkert med graviditeten att göra, då det känns som att det blivit värre nu på senare tid.

Känns mer som denna blogg har blivit skriverier om hur illa och dålig jag mår med detta, men det är en stor lättnad för mig att kunna skriva det här och få lite tips och tankar kring det hela. För ibland kan detta lilla göra en rätt stor del i mitt tänkanade, och även kunna släppa vissa funderingar man har.

Varit hos Neurologen, Äntligen, tänkte jag. Kände på mig att efter detta besök så skulle det blir en förändring, ett positivt svar, men blev tyvärr inte mycket klokare efter det besöket.

Jag har väntat nu i ungefär två månader på denna tid, men det finns tyvärr ingenting man kan göra, känns mer som att man bara skall vänta in det och att det kanske blir bättre med tiden? Det är iallafall det jag fick i svar. En liten titt i ögonen, i nacken.. ja, det var det hela. ALLT SER BRA UT!

Ett nummer rikare blev jag iallafall, till en ny sjukgymnast, som skulle vara bättre (?) än den förra jag hade. äsch, jag vet inte.. förlåt, skall försöka tänka mer positivt och i andra banor, men ibland är det svårt.

Jag vill att det lilla livet i min kropp skall bli en glad och positiv liten individ och inte få all negativitet från sin mamma. Så nu lyfter vi blicken och tittar igenom allt ont, och ser det som en nystart. Visst f*n skall värken försvinna någongång.. jag ligger i, och jag försöker göra allt i min makt för att det skall bli bra.

Min värld går inte i tusen bitar, fast det känns som det ibland, men jag kan säga såhär, skulle värken försvinna skulle mitt liv bli Ännu bättre än vad det redan är.

Uppdatering: Kom och tänka på en sak. Varför har alla läkare sån hemsk andedräkt? 
Alltid den där äckliga kaffelukten blandat med någonting annat. Minttablett, tuggummi?


Jag gjorde det, det fick bli lugg. Känns faktiskt bra, än så länge.

Ella gick och hämtade sina skor och mössa och ville bli fotad med sin docka, Med blöja (bajs.. byta, ja dockor bajsar väl också) Kanske ska hoppas lite mer på att hon tränar inför blöjbyte på sin lillasyster/bror. Jo, så är det nog. Aldrig mer blöjbyte för mamma och pappa?

 
 
Ella, du är helt otrolig på alla sätt och vis. En tjej som verkligen vet hur man skämtar och vad humor är och får din mamma och pappa att kikna av skratt. Humor finns där så det räcker och blir över. 

Tvätten är färdig, Ella är nydushad och nattad och jag sitter i just detta nu med en blå ansiktsmask och blir rädd för mig själv när jag går förbi spegeln.

Martin kunde ha varit här och gjort mig sällskap med varsin mask, men istället sitter han på ett hotellrum i Stockholm. Blev en onödig resa tyvärr, och den informationen kom såklart Efter att han kommit dit, och inte innan.. så att boka av sin biljett fanns det ingen chans till. Åh, blir så arg ibland.. saknar dig.

Men andra tanken gick till klippning helt plötsligt. Jag vet att jag iallafall måste gå och klippa mig, toppa, men ska jag klippa lugg, Igen? och kanske ångra mig efteråt? eller ska jag låta bli.. varje gång tänker jag samma sak. Men jag är ju så trött på håret som bara hänger, ingen lyst och inget woho heller. Så vad tycker ni?

 
Tagen för några år sedan, sist jag hade lugg.           Håret är inte lika långt längre, men annars är det som nu.

Solstrålen i huset. Underbart att komma hem när man hör hennes springande mot dörren, ropandes "mamma, mamma" för att sedan slänga sig i ens famn.

När hon sedan tar ens telefon ifrån ens hand efter den mysiga kramen och springer till soffan för att säga "Spela" och går in och gör det vanliga är väl mindre "underbart". Haha, du gör våra dagar gumman.

  

Var på H&M igår för att införskaffa nya mammabyxor, då alla mina vanliga byxor börjar trycka åt vid magen, men gick tyvärr därifrån tomhänt. 

Sämre utbud får man nog leta efter, så därför hade jag behövt lite hjälp vart man kan få tag i normala, och såklart lite snyggare mammakläder med både byxor och tröjor. Både butiker och online.

Denna graviditet har varit annorlunda än när jag väntade Ella. Är en känsla jag har. Kommer såklart inte ihåg sådär jätte mycket av den första tiden som gravid, men jag mår fortfarande illa, super trött och mitt humör (vet att mitt humör överhuvudtaget inte är världen bästa ibland, haha) men nu tycker jag att det bara har blivit värre och värre.

Allt, verkligen ALLT är så jobbigt ibland, och jag stör mig på minsta lilla sak som händer. Antingen är det något som Martin gör, Ella eller någon annan (och det är riktigt jobbigt och känna så) Man känner sig verkligen som en tjurig gammal tant ibland. 

När vi alla tre (fyra) var ute idag i det fina, men kalla vädret, så blir Ella en helt annan tjej. Detta händer rätt ofta nu. Hemma med oss är hon den goa, Glada och spralliga Ella som gör allt så lätt, för det mesta, men när vi skall bege oss ut och leka så går hon in i sin egna lilla bubbla och vill absolut inte finnas. Kommer det någon, spelar ingen roll vem, blir hon livrädd. Antingen går hon och håller för ögonen hela vägen förbi denna människa, eller så springer hon för sitt liv till mig eller Martin.

Samma sak gäller när det kommer en bil, eller en söt liten vovve som vill hälsa glatt (hundar kan jag dock förstå) och när vi skall leka, som hon Älskar, och när hon är på dagis är hon också den här tjejen som hon är hemma. Älskar att vara ute, leker med barnen, och vill vara överrallt där det händer.

Hon hatar även att gunga, hon gråter för livet om man sätter henne i gungan, men med mig eller Martin går det bra. Är det någon annan som har samma "problem"?
Det känns som att hon inte känner sig trygg när hon kommer utanför hemmet eller dagiset.

Visst, hon har nog alltid varit lite blyg, men blivit så otroligt mycket den senaste tiden. Som förälder vill man ju att ens barn skall vara just trygg (såklart) både i sig själv och för andra. Och på det sättet känner man sig dålig ibland, går och undrar om man själv gör något fel.








Behind the bushes.

Vi finns  här Alltid för dig älskling! ♥



Går bra att gunga om mamma eller pappa sitter.