Med spann/spade och bikini.
Publicerat den
Fina vänner på besök.
Publicerat den
Tips till er som skall potträna era små.
Publicerat den
För hon har blommor i sitt hår
Publicerat den
Vår midsommar.
Publicerat den
Inte en kotte, förutom vi.
Publicerat den
Dock glad över att detta bara blir en dag i veckan nu, och det känns verkligen så himla skönt. Att inte behöva ha den där klumpen i magen varje gång man slutar sent och skyndar sig hem för att hämta hem vår Ella. Nej, min själ, jag skaffar inte barn för att Inte kunna träffa dem.
Peppa varandra lite extra.
Publicerat den
Jag tyckte faktiskt att det var en jäkla rolig grej att få vara med och springa ett lopp och man får mersmak vill jag lova. Jag gillar att träna när jag väl kommer till det, och ännu mer när jag har någonting att kämpa För. Då blir det hela mycket roligare.
Så nu har vi lagt upp ett träningsschema (ja, när jag väl kan, beror såklart på hur mannen jobbar) men när jag väl kommer iväg så har jag detta att ta med mig och verkligen köra hela vägen. Visserligen är inte detta förrän i September, men ännu bättre blir det ju till det när man är väl laddad och har tränat långt innan. Nu gäller det bara att hålla detta också.
Är det någon mer som skall vara med och springa detta? Eller kanske något annat så skulle det vara en himla roligt grej att kunna peppa varandra lite extra.
Malmömilen avklarad.
Publicerat den
Med hörlurarna i öronen och solglasögonen på startade Vi och hela Malmö var nu igång. Vilken känsla och vilket pepp med alla som stod runt vägarna och hejade på. Martin sprang iväg i sin takt rätt så fort, och vi körde i vår takt och tyckte att det var bäst. Vi hade vår mötesplats i mål sedan.
Hade ingen tanke alls på hur det kunde gå och ibland när jag själv springer och har någon framför mig brukar jag vara den som helst springer förbi, men så är man så dum och springer slut sig själv rätt så fort.
Men nu körde jag verkligen min takt, och den kändes perfekt för mig.
Dem hade ordnat med både vatten att dricka och vattenslangar som var utspridda lite varstans. Sprang glatt in i dem och fick sig en riktig dusch. Väldigt skönt vill jag lova. När vi väl kom till 9 km kunde jag inte förstå att jag snart var i mål, och snabbt hade det gått. Den sista kilometen kämpade jag på extra mycket och väl vid upploppet, när man såg målet rakt framför sig, körde jag verkligen det sista jag hade kvar. 10 meter innan mål hör jag en underbar röst skrika "Älskling, kom igen nu, kääämpa".
Vilket adrenalin att verkligen ha klarat av detta och man är så sjukt stolt. Älskling kom in på 48,05 min och åtta minuter efter honom, 56,00 min var jag framme.
Jäklar var stolt jag är över oss, att vi klarade det och speciellt på min älskling som klarade det på en mycket bättre tid än vad han sprungit innan och trodde själv.
Detta är en sjukt stor grej för mig som aldrig varit med i ett lopp innan (förutom små lopp när man var liten). Så jag kan liksom inte riktigt fatta att vi verkligen har varit med.. och nu sitter man här, trött överrallt i väntan på att sushin skall anlända. Ja, det här kan jag leva länge på. Nästa år kör vi igen.
Victoria Secret.
Publicerat den
Skitigt, skrapsår och grus. Det är dagis.
Publicerat den
Men i och med detta så får hon ju då som sagt skrapsår lite varstans på benen och då går det absolut inte att ha shorts eller kjol utan det måste vara byxor som täcker just det stället där såret är. Hon känner att det onda kanske försvinner lite grann (ungefär som ett plåster) när hon får ha dem på sig. Men jäklar vilket liv det blir när hon måste ta av sig dem när hon skall kissa, eller när hon skall byta kläder. Fort, fort fort skall det går. Byte från det ena till det andra för det går inte att gå utan byxor. Men så när såret nästan är borta går det bra att titta lite på det, men absolut inte ta någonstans i närheten utan Bara titta, men det gäller bara en kort sekund för sedan åker byxbenet ned igen.
Sedan är det åter igen med kjol, shorts eller klänning tills hon får ett skrapsår nästa gång.
Plåster är även det en himla börda. När hon skall få ett plåster, tex som hon hade ett skavsår för ett tag sedan, då var det i panik som hon skrek och ville absolut inte ha det. När hon väl har det på sig då blir det ett jäkla liv för att man skall ta bort det istället. Ja, när blir dem egentligen nöjda dem små liven? haha!
Ja, jag lever må jag säga.
Publicerat den
Tidig morgon, två föräldrar och en liten krabat uppe samtidigt som sedan beger sig åt tre olika håll. Nya arbetsuppgifter på jobbet och siffror som snurrar runt fortfarande. Kom inte ifrån jobb när jag skulle och stressar mig igenom trafiken istället (blev den där jäkeln jag själv stör mig på i trafiken.. i become that one). Hämtar hem en ensam liten ängel från dagis. Känns ännu värre när dem är tvungna till att låsa dörrarna och man är tvungen att ringa på. Då vet man att man kommer sist, behöver inte göra det värre.
Hem om, ner med tvätten, in med Ella i duschen, i med mat, ner i tvättstugan en andra gång, tandborstning, nagelklippning och lite barnprogram på det. Ner till tvättstugan igen för att hämta upp det sista, läsa bok och natta loppan. Göra mat till mig själv kan ju komma rätt så lägligt nu? En kort stund framför tvn fick det bli samtidigt, sedan var det på´t igen. Vika och hänga in tvätt, skriva detta inlägg, duscha och sedan hoppas jag på att jag själv bestämmer mig för att gå och lägga mig..
Stort credd till alla er ensamstående föräldrar som får gå igenom detta var och varannan dag.. Jäklar i det vad starka ni är.
Underbara bilder på vårt lilla mini monster.. underbara vår! Hur skönt är det inte att kunna slänga skorna åt sidan och bara vara fri!
Vad skulle jag göra utan er?
Publicerat den
Det börjar se ljust ut, och det börjar verkligen kännas bra i magen igen. Jag hoppas verkligen på att det håller i sig och om det blir bra såhär, och att det kommer att hålla i sig kan jag äntligen slappna av och vara den Martina som jag ska vara.
Jag kommer att få tid över till min familj, det som är viktigt och värdefullt. Jag mår mycket bättre och kan äntligen släppa alla jobbiga tankar och ångest över hur nästa dag kommer att se ut.
Det kommer bli mer kvalitetstid och det är detta jag mår som bäst utav.
Detta är mitt liv.. och jag bara älskar det!
En ny version
Publicerat den
Kul iallafall att få prova på, så får vi se hur det artar sig. Får ge lite feedback om det är någonting som kan bli bättre eller någonting som skulle kunna ändras.
Pirr i magen och en öl i handen.
Publicerat den
Pirr i magen och en öl i handen kör vi igång detta EM, Sverige-Ukraina och det är nu det gäller. Sverige bjuder inte direkt på succé (Tyvär som en vana) men vafan, mål skall det bli, när vi väl sitter här med varsin matchtröja och tror på oss! In med bollen i måååål nu Sverige! 
Uppdatering. Det var ju inte länge man fick ha den där bra känslan i magen.. Men nu däppar vi inte ihop. Fredag nästa!
Nu sparkar vi igång denna dag.
Publicerat den
Godmorgon fina!
Det har varit fullrulle här sedan någon timma tillbaka. Solen lyser och ger oss energi för idag.. nu sparkar vi igång denna dag på riktigt!
Ha en underbar dag gott folk.
En underbar fredag.
Publicerat den
I vanlig ordning. Jag älskar fredagar.. Lite extra när man har jobbat också. Då
Blir fredagen sådär extra skön (inte så att jag älskar att jobba, men den känslan är underbar).Det bästa välkomnade mig med öppna armar när jag klev ur hissen och pussar och kramar i tusen.
Maten är på gång, en liten skrutt som väntar på att Emil i lönneberga ska börja (mamma och pappa också såklart) och ett glas rosé på det!
Nu är det EM som intas på tv, nu när Ella somnat och en man och fru som ligger i varsin soffhörna och bara njuter.
Hoppas ni njuter lika mycket som vi.
Ena i skålen, den andra i munnen.
Publicerat den
Ella älskar att få hjälpa till hemma, med både det ena och det andra. Som här, hjälper hon till att lägga i champinjoner och gurka i skålar. Det får dock göras på hennes villkor. Att ena åker i skålen och den andra åker in i munnen.
Det blir ju inte direkt mycket kvar till maten, men hjälpa till, det gör hon mer än gärna. Gullunge. 
Frihet, Lycka och Välmående.
Publicerat den
Happ, tredje dagen med förkylning. Slår aldrig fel, då jag alltid lyckas få allt på en och samma gång. Må dåligt och är ledsen, vet ej in eller ut, känner mig vilsen och vet inte riktigt vilken väg jag skall gå. Detta har pågått i några dagar och jag är fortfarande inte mig själv, helt och hållet.
Jag känner mig verkligen som världens sämsta fru och mamma just nu, och detta med hur jag mår i mig själv. Förstår inte riktigt vad det är som händer. Det känns som att jag dras från det positiva till det negativa varje gång jag tänker på det. Jag känner inte riktigt att jag tog rätt beslut och att jag nog var för snabb.
Det är mycket jag vill, men jag vet inte hur jag skall gå tillväga med alla mina tankar. Man skall väl ändå inte behöva gå och må dåligt varje morgon för att livet ser ut så nu, eller?
Jag är en väldigt svår person att ha att göra med ibland då jag knappt vet vart jag har mig själv vissa gånger. Jag är en rastlös själ som vill få ut mer av livet.. inte skall man väl behöva sitta där, på sin plats och tycka att man gjorde helt fel val? Jag känner att livet har mer att ge och varför inte leva ut helt och hållet.
Jag vill kunna umgås och vara med min familj och vara Lycklig och glad, som den jag i normala fall är. Kan man inte bara få ut det bästa av två världar, känns inte som att tiden räcker till just nu.
Jag vill veta hur ni får ihop allt med familj, er själva, intressen, träning, heltidsjobb..?
Frihet, Lycka och vålmående!
Ûbersött.
Publicerat den
Haha, jäkla unge.
Publicerat den
Det är så roligt. Martin skulle förklara varför Ella var hemma från dagis idag, fast att det inte är den riktiga helgen ännu.
Martin - "Ella, vet du varför du är hemma från dagis idag?". Ella - "Nä". Martin - "Jo, för idag är det Sveriges Nationaldag..". Ella - "Tittar lite fundersamt.. och drar sedan upp fingret"!! JA! Det fingret.. Sedan var det slutpratat om den saken. Haha.. vad hände där egentligen? Jäkla unge!
Första jordgubbarna för i år.
Publicerat den
Dem första jordgubbarna för i år är nu uppätna. Smaken var inte så mycket att hurra för, men plussa på det hela med lite glass och grädde var en hit. Mums!
Jag brister inuti.
Publicerat den
Nu är det ungefär 4 månader sedan allting hände och detta kommer tillbaka till mig nu. Vet inte varför detta just är jobbigast idag, men gråten sitter i halsgropen hela tiden och tanken slår tillbaka gång på gång. Det var nu som allt skulle gå på nedräkning, vi skulle haft det mesta förberätt såsom vagn, säng och gulliga små kläder hängandes i garderoben. Tre skulle ju bli fyra, så var det ju sagt. Vi hade ju bestämt det!
Jag tänker mycket på det, men försöker att lägga tankarna åt sidan, och försöka få det att försvinna. Jag har vänner och jobbarkompisar som går i väntans tider och som är så lyckliga att dem snart skall få vara med om den underbara uppelvelsen man någonsin kan vara med om. Jag är glad för er skull, men jag är väldigt ledsen för vår. Jag hatar detta, jag HATAR det!! Jag vill också få vara glad åt att ha den känslan. Men nu känns det som att den känslan är långt bort, Väldigt långt bort.
Detta gör att jag knappt orkar längre. Jag får panik. Panik över att alla andra blir gravida, och är så förväntansfulla och vi är flera steg bakom dem.
För varje gång hoppas man att mensen skall utebli, och att det där strecket skall visa två. Man har den lilla förhoppningen varenda gång men så kommer den, oregelbunden fortfarande. Och det brister igen. Jag, som säkert många andra, blir extra känsliga dagar innan man skall få mens, och när jag får den känslan som jag tyvärr inte kan styra över, så vet jag att att det inte blev något positivt denna gång heller. Det känns som att man har en demon i sin kropp som inte går att styra, ju mer man försöker att "vara sig själv" desto värre blir det och alla små ting går ut över min kärlek. Jag blir svartsjuk, jag blir ledsen samtidigt som jag är arg och frustrerad. Jag kan gå från att vara världens gladaste till att bli ett riktigt monster.
Jag tänker på er som försöker och försöker men ändå så visar det där testet negativ, och jag tänker på er som gång på gång blir gravida men får missfall. Ni är så jävla starka och jag förstår inte riktigt vart ni får all kraft ifrån. Jag behöver den jag med!
Jag brister inuti!
Nu är sommaren mer än välkommen.
Publicerat den
Nu är Ella en bra bit på väg in mot sommaren i garderoben och äntligen kläder att ha på sig. Utväxta och vinter kläder är nu undanlagda och är nu äntligen redo för varmare väder igen.
Älskar dem fina detaljerna på var plagg, så som rosetter eller spets som återkommer på dem flesta. Även den underbara bikinin som inväntas till att få användas flitigt i sommar.
Både bya och topp fick hon ha på sig på dagis idag, och den fick även följa med hem i vitt. Älskar den fina spetsen
Jag är den som sparar.
Publicerat den
Äntligen är dem stora, fula svarta påsarna borta. Dessa var helt fyllda med kläder som både jag och mannen rensat ur i garderoberna och äntligen är dem sorterade i mindre påsar och skänkta till Emmaus.
Det är ungefär samma visa varenda gång när det gäller att rensa ur det "gamla". Jag är den som sparar, och sparar tills garderoben blir överfylld. "Denna kan jag nog ha till sommaren.. den har ju dock legat ett år nu, men nej, Denna sommar ska jag använda den.." och så hänger den där inne, oanvänd ett år till. Ja, så håller det på så nu försökte jag att tänka över dem tankarna och slängde allt jag inte använt på några månader och vips, blev det några kassar som kan komma väl till pass för någon annan. Perfekt.
Hur har ni det, samlar ni på er eller gör ni av med det direkt när ni tröttnar?
En god gärning - Check. √
