Hjärtat, lillhjärtat som börjar bli stor, på Riktigt. Var i hela friden har dessa nio månader tagit vägen? Det känns som igår, när allting hände, när vi var på bb, på patienthotellet där Ella kom och fick träffa dig för första gången. Den fantastiska känslan när dessa två träffar varandra. Ella var så stolt! 

Herregud vad tiden går. Jag har verkligen glömt bort att skriva här inne och det är inte så konstigt egentligen. Min tid går till att ta hand om barnen, fixa i hemmet, umgås med vänner, träna och vips så är kvällen här, man slänger sig i soffan en stund efter att Leo har somnat och sedan är det läggdags för en själv också. ha att göra, ja, det finns det alltid.

 

Huset känns fortfarande lika bra, om inte ännu bättre. Trivs så himla bra och vi börjar komma i ordning mer om mer fast ändå långt i från klara, såklart.

 

Leo han växer och frodas. Snart nio månader, stora killen. Han kryper snabbt som attan, han ställer sig upp mot saker och snackar på som bara den. Han älskar att vara inne i Ellas rum och förstöra (!). Stackars Ella, men hon är så lugn ändå. Vissa gånger kan det höras lite arga toner där inifrån och då är det bara att lyfta ut honom, haha.

 

Ella har ju börjat på simning nu igen efter uppehåll och det går riktigt, riktigt bra. Lär sig allt från att hoppa från kanten, dyka under vatten och hämta ringar och nu börjar simtagen för ben och armar komma också. Herregud, hon är ändå bara fyra år och kan snart simma? Galet!

Dans har hon nu också även börjat på, och det verkar som att det är det hon gillar mest just nu. Hon har pratat om det sedan vi avslutade första gången så nu var det dags.

 

Ja, annars då? Dagarna går verkligen i en rasande takt. Om ett par veckor ska vi ut och äta med Jeanette och Lelle. Helgen därefter kommer älskade mamma ned och hälsar på.

 

Martin skall även åka iväg både till Turkiet, på träningsläger för hans killar han tränar i fotboll och efter det beger han sig mot Rom med Erna och Jeanette och allt detta i April. Hjälp, vart är min efterlängtade semester? :)