God morgon ni fina. Hoppas ni alla har haft en mysig morgon och vaknat upp till en gnutta sol i varje fall. Här är det sol minsann, men kallt så in i, och blåsten är inte direkt att leka med.

Ella har precis blivit skjutsad till sin farmor för lite Ella/farmor-tid, och det uppskattas alltid.

Jag passade på att fota magen lite när dem var iväg, men det är inte så himla lätt att göra det själv. Har visserligen stativ, men hade behövt inhandla en fjärrutlösare för bästa resultat, sedan kan jag inte direkt hurra för ljuset i vår lägenhet, värdelöst ljusinsläpp med andra ord. Trist när bilderna blir så grådaskiga.

 

Som jag har skrivit innan så är jag väldigt besviken på mig själv att jag inte la ned lika mycket tid på att fota graviditeten med Ella som jag gör nu, och man har egentligen ingenting att jämföra med på bild. Vet att det har mycket att göra med att vi inte hade vår systemkamera då, utan gick runt med en liten sliten kamera. När vi väl införskaffade oss en riktig en så hade Ella hunnit bli ett par månader. Jag vet att tiderna förändras, och jag kan inte göra någonting åt det, så jag är glad att vi tagit tiden till det nu istället. Så är det, och så får det bli.

 

Vi använder oss av en Canon EOS 550D med ett EFS 18-55mm zoom. Nöjda är vi med den, men det är egentligen bara det där att man skall ta tiden till sig att verkligen förstå sig på alla funktioner, som ljus, inställningar etc.

 

Nu får vi se vad vi hittar på när Ella är iväg, men när vädret är som det är blir man inte direkt sugen på att gå ut, men jag kanske kan åka iväg en stund och titta lite nytt till garderoben. Behövs kan jag säga.

 

Hoppas ni får en mysig lördag och ta hand om varandra.

 

 

 

Satt och tittade igenom lite äldre foton och fann dessa, helt fantastiska bilder, tagna av min man. Tror nog att vi har en smygfotograf i familjen. Vet att han alltid har varit en jäkel på det, och att han faktiskt börjat gilla det mer och mer nu efter att vi fått barn, men att jag inte sett dessa innan. Älskar att dem liksom bara är, att man finner dem små detaljerna i varje bild.

 

Vi hade faktiskt tänkt att åka ut till Västra Hamnen eller kanske till Vikhög (dit vi brukar cykla på sommaren och bada) nu när det börjar bli lite varmare ute och få dokumentera gravidmagen på ett lite finare sätt än bara dessa vanliga vecka för vecka bilder. Även få med Ella och kanske hela familjen på ett hörn, gäller bara att ha stativet med och få en bra och bekväm plats att fota på.

 

Hoppas våren är på ingång snart iallafall.

 

Jag blev lite stolt över mig och Ella idag. Vi var nämligen nere i tvättstugan nu på eftermiddagen och skulle plocka ur maskinen när Ella plötsligt skriker till "Mamma, en spindel".

Jag har aldrig, aldrig varit ett fan av spindlar (kryper i kroppen på mig bara jag tänker på det, egentligen) och är det verkligen inte nu heller. Jag vet att jag gjorde en tabbe förra gången en spindel hade tagit sig in i Ellas rum. Jag skrek och ville absolut inte ta bort den, och antagligen var det mannen som kom till undsättning. Jag lärde mig antagligen en läxa, för Ella kunde inte sova på en hel vecka utan att vara rädd för den där spindeln, och jag vet inte hur många gånger vi fick förklara för henne att spindeln hade kommit fel, och att han skulle hem till sin familj men visste inte hur han skulle komma ut, så vi fick hjälpa honom. 

 

Iallafall, så har jag nog aldrig sett eller känt ett sådant lugn när jag hjälpte den lilla spindeln ut, och Ella hjälpte till och var så himla duktig. Utan några helst skrik, gnäll eller hoppandes kunde vi få ut den och sedan stänga dörren. Fick till en high five, innan vi avslutade det vi höll på med. Haha, vilka hjältinnor eller hur?