Ett kallt men friskt Skåne
Publicerat den

Solnedgång och lek i ett kallt men frisk Skåne.
 
 



Ella och Leo
Publicerat den

 Ni! ❤️ Stolt är bara förnamnet! Älskar er till månen och tillbaka! 




Showerna går varmt.
Publicerat den

Den fina prinsessan och prinsen hade en show för mig för någon vecka sedan.
Det är fortfarande Frost som gäller här, iallafall för vår stora tjej, och sången "Let it Go" går i alla olika versioner.

Så himla kul att få se alla sång och dans uppvisningar här hemma och det blir många skratt.

Leo stod och sjöng "twinkle, twinkle" med en hink på huvudet. 

Ni ger oss så himla mycket skratt emellan den vardagliga processen som pågår vecka in och vecka ut. Det behövs för att man skall orka.
Tack för det våra hjärtan! 

 



En stressad mamma
Publicerat den


Myser på trappan med en glass i handen, från förra söndagen. 

Åh! Så är man här igen, flera veckor ifrån det sista inlägget. Jag måste verkligen bli bättre, bilder har tagits som jag inte ens har fört över till datorn. Tiden är så knapp. Är det inte det så är man så trött.

Dem dagarna som Martin jobbar eller tränar fotboll så har jag lite tid själv då barnen har somnat och då tänker jag alltid att jag skall sätta mig och föra över bilder, skriva på bloggen och ordna med barnens fotoböcker, men för varje gång så är jag så trött att jag nästan somnar i soffan istället.
Jag har knappt börjat på ellas fjärde år eller Leos andra år, så jag börjar verkligen bli stressad. Jag vill så gärna ha dessa böcker för jag vet själv hur roligt det är att sitta och bläddra i och följa stegen dem har gjort. 

Hur hinner man med sådant, plus allt det vardagliga? Hur gör ni? 💕

En stressad mamma (som säkerligen inte är själv men som ibland känner sig som den enda som inte hinner med det hon vill...) 



Julkulor.
Publicerat den



Dessa underbara julkulor fick barnen i julklapp. Dem kommer hela vägen ifrån London. 

Det är en spargrisfunktion på dem också så man kan lägga i mynt lite då och då. Jag blev faktiskt lite kär i dem. 




Lördag.
Publicerat den



I natt sov vår stjärna över hos sin farmor för första gången och det hade gått jätte bra. Somnat redan vid sjutiden, vaknat en gång vid halv tre och då fick han lite välling och fick mysa i farmors famn, därefter somnade han om och sov till sju. Det tycker jag är mer än väl godkänt, hihi.

Jag och Ella fick en mor och dotter dag igår. Först åkte vi iväg på hennes simskola som nu har börjat ta fart igen efter sommaren. Därefter åkte vi hem och fikade och kunde till och med ta en liten vilostund medan Leo sov. Man får ju passa på när tillfälle ges. 

När vi vaknade så var det dags för oss att packa in oss i bilen och åka iväg på cirkus i Löddeköpinge. Vi mötte även upp våra vänner utanför, köpte popcorn och hade sedan en trevlig vistelse. 

Sedan var det dags att lämna Leo och farmor hos henne (dem väntade hemma hos oss medan vi var iväg). Tycker att Leo nog är året för liten för cirkus, just det momentet med att sitta still måste nog finnas först, hihi, men nästa år går det nog bättre.

Jag och Ella hade sedan en super mysig kväll hemma med tända ljus, god middag, film och såklart godis till det. 
Lite spel blev det också och sedan höll vi båda nästan på att somna så vid halv nio slocknade hennes blå och mina ett par timmar därefter. 

Idag kom Martin hem igen efter att ha varit på fotbollsutbildning så nu blir det att slänga upp fötterna och ha det gott i soffan.






Vardagen och allvaret kickar igång.
Publicerat den


Våra små hjärtan fick dela vagn när benen blev för trötta.

Det har varit väldigt tyst här inne ett tag nu tyvärr och det beror självklart på att vardagen och allvaret smugit sig på efter en lång ledighet.

Förra måndagen var det dags för Leos första inskolningsvecka och dagarna gick väldigt bra. Han tycktes trivas perfekt och förra torsdagen lämnade jag han själv en timme. 
Kändes så otroligt tomt när jag gick därifrån. Ingen rolig känsla enligt mig. 
När jag kom för att hämta honom så var han ledsen och blev ännu mer ledsnare när han såg mig och såklart blir mitt mammahjärta extremt känsligt så jag också börjar gråta. Usch! Att lämna sitt barn efter så lång tid hemma är inte roligt och jag hade verkligen velat vara hemma ett halvår till, om jag hade haft det valet. 
Jag tror dock att detta är väldigt viktigt för våra små individer, att få komma in i kompisgängen, få vara aktiverade på andra sätt än hemma och att få äta och vila med dem andra. Att få lite struktur och lite rutiner. 

Vi håller nu på med inskolningsvecka nummer två och även den sista. 
Denna vecka har vi behövt hjälp för att få allt att fungera så bra som möjligt för barnen.
Barnens farmor har ställt upp att hämta på dagis eftersom jag har varit bortrest i ett par dagar för utbildning och Martin åkte iväg igår för konferense.
Vet inte hur vi hade klarat det utan henne och det känns väldigt skönt att veta att dem har det bra.

Ella började på Delfinen förra veckan, den stora gruppen innan dem börjar nollan nästa år! (Herregud, vill knappt tänka på det nu) och det har gått så bra.
Hon stormtrivs och hon älskar att få vara på dagis lite längre nu. En förfrågan hon gjorde till mig förra veckan var när hon skulle få gå längre så hon kunde få äta frukost och mellis där, snuttan! Skönt att få höra det för då vet man att hon har det bra. Så stolt över våra hjärtan! 💗

Imorgon kommer barnens mormor ned för att även hon hjälpa till lite och självklart träffa oss, så det ska bli så himla mysigt.

Det börjar ordna upp sig, sakta men säkert. 💗



Leo och Ellas besök på sitt nya dagis.
Publicerat den

 
 
En liten/stor Leo fångades på bild idag. Tyckte att det var länge sedan jag tog lite foton på barnen, och det blir lätt så när bloggen inte står på listan "att göra" på samma sätt längre.
 
Ella var på sitt nya dagis idag och det hade verkligen gått jätte bra och när vi gick och hämtade henne ville hon knappt gå hem, så det bådar gott. Det är alltid en själv som är orolig och nervös, men för henne hade det gått som en dans och fröknarna märkte direkt att hon älskar att vara på dagis och träffa sina kompisar. Fina unge, det kändes väldigt bra i mammahjärtat och såklart pappahjärtat när vi fick höra att hon hade haft det bra, Du är så duktig gumman ♥
 
Nu tänkte jag mysa lite med barnen medan Martin åker och tränar. Vi har verkligen kommit in i en träningsperiod nu och det känns väldigt bra. Alltid lite jobbigt när man väl ska iväg men när man väl kommer dit och man har gjort sitt pass så är man så nöjd. Mer om det i ett annat inlägg.
 
Ha en fin kväll fina ni (känns fortfarande väldigt bra att veta vilka det är som läser).
 



Riktig kärlek.
Publicerat den

Underbara syskonkärlek.
 
Lilla knäppisen.. underbara fina!
 



Radarpar.
Publicerat den

Ni underbara två. Säger det igen, älskling detta har vi gjort för jäkla bra. ♥
Ella Tindra och Leo Sixten, vilket radarpar!
 
 



Första plåstret på fingret.
Publicerat den


Vår lille man här hemma har fått sitt första plåster på fingret. Började igår kväll då han fick värmeutslag över hela kroppen och kändes lite varm i sig själv. När dem senare så gott som var borta så kände jag mig tryggare och kunde mer och mer konstatera att det faktiskt var värmeutslag, ibland vet man knappt in eller ut och tror att det är något av den värsta sorten.
 
Mot natten kändes han väldigt varm, han åt knappt någonting (och det är ovanligt när det gäller honom) och väldigt ledsen och gnällig. Man har ändå börjat tyda sonens signaler mer och mer och vet att detta inte är hans vanliga jag. Hade även en orolig dotter och alla låg vi i samma säng då mannen inte var hemma (detta är väldigt vanligt här hemma att barnen, alltid blir sjuka när han är borta, konstigt nog) och hon vaknade var och varannan timme och var nästan som okontaktbar medans en Leo som var ledsen, så ja, som det låter, inte den bästa combo och vi kan ju snacka om en Ganska trött mamma i morse.
 
Tog med mig båda ungarna och åkte till barnakuten i morse. Leo fick lämna blodprov och kissprov, och såklart var alla värden fina och febern hade gått ned, så det fanns inte så mycket svar att få vad detta berodde på, men virus sas det, samma med Ella, så det är väl antagligen någon bacill som dragits med hem från det "älskade" dagis.
 
Leo fick alltså sitt första, första plåster, lillgubben.
 
 



Börjat landa här hemma.
Publicerat den

Dagarna och veckorna går, och kan liksom inte riktigt förstå att Leo har funnits hos oss i hela fem veckor.
Det känns som att vi har börjat landa på riktigt här hemma, och att vår kille har gjort detsamma. Han har blivit mer lugn och harmonisk. Man kan börja tyda hans signaler mer och mer, och det är så skönt. Han är så mycket mer Med på dagarna och när han har ätit och är mätt så kan man sitta med honom och bara mysa. En nöjd och glad kille och att det egentligen var så lite till som behövdes, lite extra mat.
 
Jag håller igång amningen fortfarande med både pumpning och att amma honom ibland på dagarna och på nätterna. Nu när han känns mycket lugnare och avslappnad i sig själv så är det mysigt att kunna amma.
Han ler mer och mer, han gör i ifrån sig små söta ljud och är verkligen en gosig och vara nära kille. Det är så skönt att han även kan slappna av hos sin pappa, att han kan somna på hans bröst eller i hans famn efter matning och detta har även gjort att jag har blivit mer lugn i mig själv. Kan åka iväg en liten stund utan att behöva ha panik inombords för att han skall börja skrika och inte går att trösta förrän jag kommer hem.
 
Måste få skryta om vår älskade dotter också. Snällare unge får man nog leta efter, en grym syster som tar hand om Leo på alla sätt. Hon är där och myser med honom, pussar, håller i hand, matar, ger honom nappen och sjunger för honom. Jag visste att hon skulle vara duktig, men detta är helt otroligt och någon slags avundsjuka har vi inte sett röken av alls.
 
Hoppas ni alla får en fin kväll, själv är jag rysligt trött och vill inget annat nu än att krypa upp i min mans famn och sluta ögonen för en stund. Leo och Ella sover så man får ju passa på.
 
 
 
 



Det här med att vara tvåbarnsförälder.
Publicerat den

Det här med att vara tvåbarnsförälder.

Innan man faktiskt har fått känna på det, när bebisen fortfarande ligger i magen, så är det så svårt att föreställa sig. Man har en tanke i huvudet på ett ungefär hur det kommer att bli, men mer än så är svårt.
Jag har nu varit tvåbarnsförälder i en månad och en dag, och jag kan säga det så att tankarna jag haft varit snarlika med det jag har haft innan Leo kom. Jag hade nog dock gått ett steg för långt när det gäller allt med att kunna åka iväg med vänner, ta en fika, åka och shoppa lite eller vad det nu var jag hade tänkt, att det skulle vara så enkelt, att liksom bara packa in sig i bilen och fara, men riktigt så lätt har det inte varit alla gånger.  
När det kommer till hur Ella har reagerat på allt detta nya så har och är hon en sån grym storasyster. Det har och göra med att hon är så förståelig, hon är så enkel och duktig i sig själv. Hon är i en ålder där hon förstår, och hon hjälper till. När Leo skriker så vet hon att då är det dags för mat, i alla fall för det mesta, och hon ger mig den tiden till att faktiskt få ge honom mat, att hon dessutom ger mig den chansen utan några som helst invändningar är helt fantastiskt. Så detta hade vi en väldigt bra bild av hur hon skulle reagera. Mycket av detta har att göra med att Ella har en sån fantastisk och grym pappa som ägnar all sin vakna tid till henne och självklart oss, men att hon aldrig kommer som nr två.
 
Jag skall dock inte sticka under stolen med att det har varit jobbigt pga. amningen, skrik, knappt någon sömn, noll kvalitetstid med vare sig Ella eller Martin, att jag faktiskt hade velat dela mig på tre vissa gången. Jag gillar inte själva tanken med att inte kunna vara mamman som Ella hade innan Leo kom. Då var allt så enkelt och vi kunde gå utanför dörren utan några som helst tankar utöver det, det enda som behövdes var ett par skor.
 
Det är inte förrän nu, för någon dag sedan som jag faktiskt kunnat ha lite egen tid, och med egen tid menar jag med att kunna gå ut, eller åka iväg och titta i affärer med en sovandes Leo med mig. Det hade jag chansen till att göra igår, jag vågade mig ut utan att behöva vara rädd för att han skulle börja gråta, jag kände mig lugn och harmonisk.
Värre var det dagen innan då han vaknade och skrek direkt när vi kom innanför dörrarna i affären, och ingenting hjälpte förutom att snällt gå ut till bilen igen och amma. Samma sak hände när vi åkte vidare till en annan (för jag menar, jag kan inte stänga in mig bara för att man skall vara rädd att han vaknar) och där fick jag snällt sitta i bilen igen med regnet smattrandes på rutan, okej, det var i och försäg rätt så mysigt.  
 
Man känner sig lite sisådär med att faktiskt inte kunna göra vissa saker som man så gärna vill, och man hör om alla som har det så enkelt, åker iväg och fikar och shoppar eller vad det nu är med barn som sover i flera timmar i sträck och är så fridfulla när dem vaknar och kan ligga i vagnen och bara titta. Här går inte det, i alla fall inte nu, då han blir ledsen direkt när han öppnar upp sina blå.
 
Alla bebisar är olika, och man skall därför inte jämföra sig med någon eller någonting annat, utan fokusera och njuta av sin egna. Så därför tror jag att jag faktiskt kommit in i mammarollen så gott som kom även lämpligt på hans en månads dag, men sen kan man såklart aldrig bli fullärd, det är jag verkligen inte med Ella för där kommer nya saker och nya utmaningar hela tiden.
Igår var jag även själv med ungarna för första gången över natten, och över förväntan, gick det väldigt bra, jag kunde duscha, leka, lägga och läsa för Ella utan några problem, och vi kom iväg i bra tid till Ellas frukost på dagis i morse.
 
Så med detta ville jag dela med mig lite av mina tankar kring att vara tvåbarnsförälder. Att det är inte så himla lätt alla gånger då man vill så mycket men att det inte alltid räcker till, eller att det inte alltid blir som du tänkt, du får ta en dag i taget och verkligen försöka njuta och har ni, som har dessa tankar, inte riktigt kommit in i rollen än så kommer det. Tänk inte så mycket på allt runt omkring utan låt det falla på plats av sig själv, för tro mig, det gör det.
 
Dela gärna med er om era tankar, hade varit kul att få läsa om hur ni har det.
 



Syskonkärlek
Publicerat den

Precis som sin syster. Du börjar med två strumpor, och det slutar alltid med en eller ingen, hihi.
 
Ella du är verkligen Världens mest underbara dotter, storasyster och tjej. Du är GULD gumman. Varit en omställning för dig dessa veckor men du har klarat det så jäkla bra! När Leo blir lite större kommer det bli roligare för dig och ni kommer att kunna leka tillsammans. Du är GRYM! 
 
Våra älskade fina
 



BVC och Barnspecialisterna
Publicerat den

Hej på er!

Förlåt för en dålig blogguppdatering på ett par dagar, men vi försöker hitta vårs rutiner som såklart är väldigt svårt med en två veckors bebis, så när Leo sover på dagarna så försöker jag också göra det (fast att det är väldigt svårt).
Nätterna består inte av så mycket sömn för tillfället då han vaknar var och varannan timme och vill ha mat.

När han somnat så är det allt annat än datorn som gäller, men det kommer, jag lovar. Han blir större och större för var dag och börjar hitta sig själv så småningom. Men så här är det att ha barn, hihi! Underbart.

Var på BVC igår med Leo och han går upp i vikt och växer så det knakar. Vår "lille" pojke väger numera 3850 gram och har redan hunnit bli hela 52 cm lång (49 när han föddes).

Ella var hos sin läkare idag, barnspecialisterna, med Martin för att testas för sin äggallergi, var ett helt år sedan sist vi var där med henne. ÄNTLIGEN! Allergin är som bortblåst.. Älskade unge. Vad vi har längtat, eller hur gumman?
Nu ska hon bara tillbaka dit i augusti för att få testa att äta ett ägg och bli där hela förmiddagen om ifall det skulle blomma upp någonting (som vi inte hoppas på) och efter det är de förhoppningsvis ännu mer grönt. Jippi! ❤

Ha en underbar dag mina vänner och glöm inte att titta in och skriv en liten rad, jag lovar att uppdatera om allt som har hänt och självklart är det en förlossningsberättelse på ingång.

KRAM




Underbara ni.
Publicerat den

Våra fantastiska barn. Ni är helt jäkla fantastiska



Så mycket kärlek.
Publicerat den

Mormor och Ella, så mycket kärlek på en och samma gång.
 
 
Idag har varit en riktigt härligt dag, trots att vädret varit blåsigt och rätt så kallt. Mornarna börjar relativt tidigt här hemma och gör att dagarna känns sådär extra långa. Jag fick sova två timmar i sträck i natt och var uppe 3-4 gånger och ammade Leo. Jag var ändå rätt nöjd att få ett par timmars sömn i stöten och var rätt utvilad ändå när vi väl steg upp. Leo sov i sin säng efter varje matning och det fungerade jätte bra.
 
Han sover i flera timmar på dagarna, vaknar för lite mys, sedan är det dags för amning och efter det blir det ett par timmars sömn igen. Har försökt att vila mellan gångerna, men det är så svårt. Jag är inte direkt en person som kan somna snabbt, undantag finns såklart, men inte när det gäller att somna på beställning.  
 
 
Imorgon skall mormor åka hem igen, dagarna springer verkligen iväg. Längtar tills nästa gång hon kommer ned, eller så kommer vi att ses när vi alla åker upp till landet för en välbehövlig och efterlängtad semester uppe i Dalarna.  ♡
 



Likheten är slående.
Publicerat den

 
Våra underbara, fina ungar. Helt ärligt, likheten är slående. Leo längst upp och Ella här längst ned. Precis nykläckta. Jag tyckte att likheten var där, men när jag väl satte mig och riktigt tittade igenom bilderna så är det verkligen helt otroligt. Åh, tänk att dessa två är våra, våra små älskade stjärnor.