Förlossningsberättelse
Publicerat den
Det hela började så smått vid fyra tiden på natten mot måndagen den 27/5. Känslan kände jag igen från när jag var gravid med Ella. En tryckande känsla nedåt och i ryggen. Kände ett slags lyckorus i hela kroppen, för jag kände på mig att det var dags, vi skulle få se vår son den dagen.
Jag steg upp och mellan värkarna, som ändå inte var så hemska just då, gick jag och packade i det mesta som skulle med i bb-väskan och gick sedan och plattade håret (?).
Därefter kom värkarna allt tätare, och vid sex tiden ringde jag in till sjukhuset och berättade hur jag upplevde värkarna. Fick då i svar att jag skulle vänta lite till, och skulle det bli mer intensivt så skulle jag i så fall ringa igen. Jag märkte direkt att dem kom allt tätare och tätare och inom fem minuter hade jag haft två värkar som höll i sig en lite längre stund. I detta nu, så hade jag väckt M och förvarnat honom vad som komma skall, och han hoppade upp i sängen, packade det sista och Ella fick väckas.
Nu hade jag ringt in till sjukhuset igen och dem gav mig klartecken och vi satte oss i bilen. Lämnade Ella och förvarnade även dagis att det nog är på gång och att farmor kommer att hämta henne.
Nu var vi på väg in och på denna bit, som tar en kvart, hade jag haft regelbundna värkar, och när klockan slog åtta var vi inne och fick ett rum.
Nu fick jag en CTG som mäter bebisens hjärtljud och mina värkar. Det var dags att få hälsa på vår fina barnmorska, som jag aldrig kommer att glömma. En grym tjej som var lugn och harmonisk men ändå väldigt rak på sak, precis som jag behöver för att klara mig igenom detta. Hon hade även tittat igenom vår journal om allt som vi var med om året dessförinnan, och frågade om det var någonting hon kunde underlätta med och hur våra tankar runt det hela var nu. Det jag hade fruktat inför denna förlossning var att någonting skulle vara fel med vår kille, och att han inte skulle frisk. Förslossningen i sig hade jag längtat efter och var taggad för in i det sista. Det enda jag ville var att dem skulle säga att allt såg bra ut.
Det var i alla fall dags för den första undersökningen och det visade sig att jag var öppet hela 6 cm redan.
Nu var det dags att kämpa sig igenom varenda värk som blev mer och mer intensiva och detta gjorde jag utan någon bedövning den första tiden. När värkarna blev allt tätare, vid tio tiden, blev jag ombedd att i alla fall ta lustgas. Detta och med pilatesboll som hjälpmedel kändes värkarna helt plötsligt kontrollbara och jag var redo för denna fight, för snart skulle vi se vår älskade son.
En bra rytm med både pilatesbollen, lustgasen och en underbar man vid min sida (som även fick mig till en hel del skratt).
Efter en del vankades runt i rummet var det dags att se om jag hade öppnats lite till, och en ca sju-åtta cm hade vi kämpat oss till men vattnet hade inte gått och detta gjorde att det drog ut på det lite extra. Klockan var ungefär halv tolv när barnmorskan bestämde sig för att sticka hål på hinnan, men hon frågade snällt om det var okej att hon kunde springa och äta sin lunch på tio minuter, för hon visste att en bebis skulle komma ut så fort dem hade stuckit hål. Lite roligt faktiskt, och där stod jag med en värk och skämtade till det - "jaja, inga problem, ta den tid du behöver, jag väntar här så länge".
Fort som attan kom hon tillbaka igen och nu var det dags, hinnan skulle stickas hål på och vattnet kom med en väldig fart. Nu gick allt så fort att jag knappt hann andas mellan värkarna. Helt plötsligt kom krystvärkarna och jag satt upp i sängen men på något sätt kändes det bättre att ligga ned och nu var det bara att kämpa sig igenom varje krystning och göra precis som kroppen sa till mig att göra. Min underbara stod på min vänstra sida och pratade lugnt med mig, och när det var dags pushade han mig igenom varje värk.
Emellanåt hörde jag dem säga att jag var tvungen att pausa och andas. Efter ett antal krystningar kände jag att huvudet sakta med säkert var på väg ut. Den sista värken innan han kom ut var jag tvungen att sluta krysta, vare sig jag ville eller inte, och det kändes som att tiden stod stilla. På denna korta tid flög tankarna runt i huvudet på mig, det första som kom upp var Ella, vår älskade tjej som snart skulle bli storasyster.
Nu, nu var det dags och nu jäklar.. en krystning till och Där var han ute, 3450 gram och 49 cm lång. Klockan 12:39 var lillebror äntligen ute. En välmående, helt fantastiskt fin kille med världens underbaraste barnskrik. Äntligen. ♡
Den absolut bästa känslan en förälder kan vara med om är detta. Sin alldeles perfekta bebis på sitt bröst.
En helt perfekt förlossning och tillsammans med min älskade man gjorde vi detta till en dag vi sent kommer att glömma. Jäklar vad vi kämpade och roligt på vägen hade vi också, precis som vi alltid har. Lyckan var och är total. Jag älskar er, min fina familj.
Bärsjalen.
Publicerat den
Bärsjalen fick invigas idag med barn nr.2. Bärsjalen är från märket Looma, och är verkligen suverän. Bärsjalen och bärselet är ungefär där som Leo sover som bäst, och kan slappna av.
BVC var det idag, och jag hade som sagt skrivit upp en del del frågor som man har gått och grubblat på. Känns som sagt som att han aldrig blir riktig nöjd efter att han har ätit, och detta är så frustrerande för att det är som att mitt boende är i soffan, och med det menar jag endast soffan.
Han kan ligga och amma hela dagen om han skulle få bestämma, och ibland är det som att han somnar en stund men så vaknar han efter en kvar och verkar vilja ha mer mat och så får det bli.
Igår var han vaken i flera timmar, och det höll i sig mot kvällen och när han tillslut somnade var klockan närmare elva. Precis när jag hade släckt och försökt slappna av, en sisådär timma efter, så vaknar han och vill äta igen. Man är inte tuff såhär i början, inte en chans, och får man inte sömn, ja då fungerar ingenting, och har man en liten Leo som inte vill sova på dagarna heller så finns det ingen lucka till att kunna vila själv.
Jag fick i alla fall den hjälp jag ville ha på BVC och hon såg att detta tärde på mig och tillslut kunde jag inte hålla tårarna tillbaka. Ja, det säger rätt mycket att det är jobbigt, det ska jag inte sticka under stolen med, och den tiden jag får är inte mycket utöver detta. Min dotter känns det knappt som att jag ser röken av, och varenda gång som hon kommer hem från dagis, då är det dags för Leos skrikfest och mat skall serveras. Där blir jag sittandes åter igen. Min älskade tjej, jag saknar henne extremt mycket, och jag blir lika ledsen varje gång som jag inte kan få tiden att räcka till, men hoppas verkligen på att detta kommer att bli bättre. Det är en utmaning detta, och mer kommer det att bli, när Ella sedan kommer att gå mindre på dagis och vara hemma mer, så hoppas jag innerligt att detta ger med sig och att matningen drygas ut.
Hur är det för er? Hur går det med amning, hur mycket sover era små, hur ser nätterna ut.. etc?
Amning och BVC
Publicerat den
Mina fina killar.
Idag har varit en utmaning, minst sagt. Det känns inte som att man har gjort annat än att amma, amma och amma. Jag var ute en liten runda i förmiddags när vi lämnade Ella på dagis, och då hade jag honom i bärselet, där han brukar somna. När man sedan kommer hem och skall ta ur honom och antingen lägga honom i sängen, vagnen eller i famnen så vaknar han illa kvickt och är ledsen.
Amningen har fungerat relativt bra, och jag har tyckt att amningsnappen har gjort mirakel vissa gånger då jag har haft som ondast och han tar den direkt. Dock har jag läst mig till (såklart, dumt nog) att man helst bara skall använda den när det är kris, och att man absolut inte skall vänja barnet vid den och försöka återgå till vanlig amning så fort som möjligt. Detta har gjort mig både ledsen och frustrerad då jag har så himla ont när han skall matas och när jag vet att han säkerligen kommer att vakna snart igen och vilja ha mat så är det som att det tar stopp, som att jag spänner mig. Känns inte som att mjölken riktigt rinner till som den gjorde i början, och dem blir inte alls lika spända längre, försöker pumpa och såklart amma honom så ofta han vill.
Detta har gjort att jag har gått in på ännu mer sidor och googlat fram alla möjliga svar, hur man skall få mjölken att producera ännu mer, och nu såhär i efterhand så tror jag, är nästan säker på, att han tar fel tag om bröstet när han skall ha mat. Det gör att han inte får ut den mjölk han egentligen borde ha fått med rätt grepp, jag får ont och gör att mjölken inte rinner till som den ska. Jag kan inte riktigt komma på någonting annat, för vissa gånger drar och spänner han kroppen och blir ledsen och det låter inte som att han sväljer någon mjölk efter bara ett par minuter och det är då som den viktigaste mjölken skall komma och som han då inte får.
Vi skall till BVC imorgon, så frågorna kommer nog gå varmt. När vi har varit där så har han gått upp i vikt och allt har sett jätte bra ut, så det skall bli spännande och se denna gång. Om det är så att han har gått upp som han ska så vet jag inte vad det kan vara.
Uppdatering kommer..
Onsdag.
Publicerat den
Natten till idag har varit betydligt bättre och har faktiskt fått sova i flera timmar fram mot morgonkvisten. Ella kom in i samma veva som jag och Leo gick upp för att byta blöja, och med lite välling för henne la vi oss i sängen och slumra till en stund alla fyra.
Jag och Leo lämnade Ella på dagis och sedan tog jag mig en lång promenad i solskenet. Skönt efter en intensiv dag dessförinnan med mycket skrik och magont (verkade det som)
Nu har vi en "pigg" liten kille uppe hos oss och skall snart försöka få i honom det sista målet (förhoppningsvis) innan vi kan sova i ett par timmar, om det nu är en sådan natt som går bra vill säga.
Bästa, fina pojken och jag.
♡
Leo Sixten, 1 vecka idag.
Publicerat den
Leo firar en vecka idag, älskade son. Kan inte förstå det, att vår fina lilla parvel bestämde sig för att komma ut vid det perfekta datumet och han kom i rask fart.
Leo Sixten, vår älskade skatt. Du gör din mamma, pappa och storasyster till dem stoltaste i världen. Du har tagit oss med storm och vår kärlek till dig är så enorm.
Du är en väldigt nöjd kille, och speciellt efter att du har fått mat, och kan därefter antingen somna och sova i ett par timmar eller så ligger du gärna hos någon utav oss och tittar dig omkring.
Du öppnade dina ögonen redan när du var nykläckt, och därefter har du kunnat fästa blicken mer och mer.
Din navel trillade av när du var 6 dagar gammal, och vi skall snart ge dig ditt första bad. Nätterna har inte kommit in i någon speciell rutin, och det blir minst sömn då så därför får din mamma och pappa försöka vila när du gör det på dagen i stället. Du älskar att ligga och mysa vid mammas bröst och du blir mer nöjd på dagen än på kvällen när du mer än gärna vill ligga lite extra och gosa och din mamma får inte speciellt mycket sömn, men vad gör det såhär i början, underbart att få ha dig nära.
Du somnade i din säng första natten efter varje amning, men nu ligger du hellre i famnen efter matning eller på mammas bröst och där somnar vi båda två.
Vi har varit ute md dig i ena vagnen där du trivs väldigt bra, den bilstolen du sov i flera timmar när du kom hem från BB fäster vi på din sulky och den har varit din favorit än så länge.
Du invigde även liggvagnen när både mamma, pappa och mormor skulle lämna storasyster på dagis, men den var du inte lika nöjd med så mamma och pappa fick ta upp dig i famnen och där somnade du direkt, tryggheten är så viktig så där får du mer än gärna slappna av.
Storasyster och du har ett band redan nu och det känner man på dig när du hör hennes röst, får hennes pussar och kramar, du ligger och riktigt lyssnar. Såklart finns det undantag där ingenting hjälper förutom mammas bröst när du är ledsen och så får det bli.
Vi älskar dig Leo, mer än ord kan förklara.
Första mötet.
Publicerat den
Första mötet mellan Leo och mormor ♥ Han njöt och låg i hennes famn länge, länge. Tittade runt och bara lyssnade.
Han har börjat få in såna stunder mer och mer nu på dagarna, och kan ligga ett bra tag och titta sig runt och riktigt mysa. Nu är det inte bara mamma som gäller när han vaknar.
En mormor som är mäkta stolt över sina två fina barnbarn och Ella är så himla glad och nöjd att hon är nere. Hon ville självklart visa lillebror direkt när dem kom innanför dörren och hon la sig nästan direkt bredvid och pussade på honom. Man njuter så över denna tiden som är nu, att hon verkligen tycker att det är roligt, fast att han skriker emellanåt och äter väldigt mycket. Hon följer med varje gång vi skall byta blöja och hjälper till med diverse saker. Precis såhär vi pratade om att det skulle bli, vi njuter av den tiden som är nu.
Älskade ungar.
BVC kontroll.
Publicerat den
Leo Sixten Lönneström, fyra dagar och sju timmar gammal. Underbara dagar och vi lever fortfarande i vår älskade bebisbubbla, vår fina familj på fyra.
Vi har idag varit på BVC för en liten viktkontroll och som vanligt hade man en del frågor som är skönt att få svar på. Viktuppgången var helt perfekt och han får i sig jätte bra med mat. Vikten när han föddes var 3450 gram, när vi åkte hem låg den på 3250 gram och idag hade den gått upp 110 gram och hamnade tillslut på 3360 gram. Så otroligt skönt att få den bekräftelsen att matintaget på Leo är jätte bra.
Amningen fungerar verkligen jätte bra och han är ett riktigt litet matmonster. Han ammas från båda brösten så länge tills han släpper själv och är nöjd. Därefter har han somnat och sover ca två, tre timmar i följd på dagen. Då han vaknar brukar han kunna ligga en liten, liten stund för sig själv och titta sig omkring eller om Martin passar på och myser med honom tills det blir en del pickande efter tutte och då är det bara på´t igen.
Nu på kvällen har man märkt att det har behövts lite extra matning för att han skall bli mätt och belåten. Det blir såklart inte så mycket "mys, mys" mellan pappa och son när han är vaken för i största delen vill han ha mat direkt då, så det får passas på när han är mätt och sover. Detta blir såklart bättre och bättre för varje dag då dem kan vara vakna lite längre utan att bli ledsna.
I natt var nog den värsta natten på dessa dygn som gått. Jag hade så ont i bröstvårtorna, blivit såriga och han ville ligga vid brösten nästan hela tiden. Tillslut satt jag bara och grät av smärta. Hemskt när man inte kan göra annat än att behöva stå ut tills nästa gång det är dags. Nu fick han ligga bredvid mig under hela natten, för det var bara på det sättet jag också kunde få lite sömn mellan varven.
Så i morse bestämde vi oss för att handla både bröstkräm som vi fått tips om, och även en amningsnapp och herregud vilken skillnad det blev, en glad mamma och ett mycket mer lugn runt omkring. Så nu använder jag både dem och ammar vanligt med lite som jag känner och det fungerar jätte bra.
Nu ligger vår älskade tjej och sover efter lite mysigt fredagsmys i soffan och Leo ligger inne i sin säng och har det jätte bra. Så nu tänkte jag hoppa upp i soffan bredvid min stora älskling och mysa tills det blir dags för matmaskinen igen att göra sitt jobb.
Hoppas ni får en riktigt bra fredag!
