Det här med att fota barn är ett projekt utan dess like. Tittar den ena in, tittar den andra bort. Är den andra glad är den andra ledsen. Sitta i knä går absolut inte och titta in i kameran överhuvudtagen är inte intressant.

Snacka om att man blir svettig, haha. Cred till fotograferna som tar familjefoton, Verkligen!

 

Man kan verkligen se framför sig hur fint fotot skulle ha blivit om man tog det i detta nu, men så fort man är där med kameran så förändars hela den bilden och den ljuvliga stämningen till ren irritation. Det är så märkligt det där. När man väl gett sig fanken på att något foto i alla fall skall se någorlunda bra ut, ja, då är det faktiskt värt att fira.