Nu börjar jag känna lite att blogga inte riktigt är lika kul längre, Igen. Jag skriver mycket för min egna skull och att få skriva av mig lite ibland, det gillar jag, men allt annat då? All känsla att det skall kännas bra och att det skall vara kul att skriva? Att man skall känna sig motiverad? Det känns tyvärr för tillfället lika med noll.

Motivationen är tyvärr någonting som försvinner mer och mer. Man får ingen respons, överhuvudtaget. Bra eller dålig. Jag vet inte om det ni läser i det jag skriver är positivt eller negativt, någonting jag skall ändra på, någonting ni vill veta mer om? Tips man frågar om finns inte där?  

Jag känner att jag lägger ner mycket tid och mycket känslor för att inte få någonting tillbaka, och det är himla tråkigt tycker jag för jag gillar ju att skriva, egentligen. Att skriva ett inlägg tar sin tid, det gör verkligen det, och bilder som läggs upp för att få en bra inlevelse, att få en inblick i vår vardag, våra resor. Som te.x New York resan som vi precis kommit hem ifrån. ALlt jag skrev och bilder jag la upp tog en hel dag, men knappt någonting fick man tillbaka, och Det tycker jag känns super tråkigt.

Jag vet ju att ni är en hel del som är inne här dagligen och läser, men responsen finns inte där. Så detta får tyvärr mig att tänka om lite. Är detta verkligen någonting jag skall lägga tid på, att blotta vår vardag, våra problem, vår fina Ella? Jag vet faktiskt inte.


Skall det förbli anonymt?

Herregud vilken morgon, startat allt annat än bra, om jag får säga mitt.

Lillmonstret har vaknat två gånger i natt, och sista gången hämtade vi in henne till oss. Hon vaknar vid sju, lägger sig allranärmast mitt ansikte och skriker ut "kissig" "kiiiissig". Själv ligger jag och drömmer om ett par kineser som sitter och gungar och jag vill drömma vidare? Aja, nu är jag vaken iallafall (halvvaken) upp och ska byta den kissiga blöjan (som inte alls var kissig) Tack för den.

Skall åka iväg och handla frukostbullar, och tar med mig lillmonstret igen. Kallt som fasiken ute och man blir irriterad för det. Trött och irriterad, bästa kombon.

Kommer till affären, tar det vi skall ha, går till kassan och hon springer iväg för att lämna vagnen. Duktiga unge. Tills hon inte vill följa med mig alls, går inte att locka med någonting jag håller i händerna eller i bilen. Springer iväg och jag efter, lägger sig på golvet och skriker lite grann. Jag har glömt att ta en kasse till det jag hade handlat så jag fick ta alla små saker i famnen, tappar lite åt gången och få ta upp det. Ella följer inte med, och jag är tillslut tvungen att dra upp henne från golvet Med alla andra saker i händerna, tappar påskäggen jag köpt, tar upp dem, och tappar därefter någonting annat istället.

En unge som skriker och en mamma som är arg, sätter oss i bilen som knappt vill öppna sig. Åker iväg, går ur bilen och bilnyckeln trillar under stolen och den Går inte att få upp. En Ella som inte vill hjälpa till att bära, och jag får äntligen upp nyckeln, och Slår i huvudet. Går inte att låsa bilen med låset (detta hände mig i går också, då gick larmet igång och jag stod som ett jävla fån på Center syds parkering) Blåser från alla håll. Nu är vi uppe och jag stänger in mig i köket. PUST!

Vid frukosten som skall vara mysig blir allt annat än mysig, och Ella klyddar lite till. Vill inte ha det hon har, pratar med mat i mun fast vi säger till henne tusen gånger, sätter i halsen.. you name it? 

GRATTIS ÄLSKLING PÅ DIN FÖDELSEDAG! 

 
 
 
Fick bli lite påskpyssel för att lugna ner oss litegrann.

Nu är dem sjukt coola solglasögonen inköpta och keps så nu är våren räddad. Har även köpt ett par överdragsbyxor nu istället för hennes tjocka vinterbyxor och gympaskorna hade hon redan färdigt. Så nu skriker vi ut det: Vååååår och sooooommar ni är välkomna!

 
 


Nu kör vi drink på balkongen. Skål! 

  

Inte nog med att hon skall bli fotbollsproffs, hon skall bli fotograf också. Gäller att ligga i.

 
Om pappi tar keps, tar Ella också.. så är det ju.

Ställde ingen klocka i morse och Lönneström sov enda till halv nio. Bra jobbat! Gääääsp! Känns dock fortfarande som att man är jet lagad, haha, kan det vara så? Tillochmed Martin somnade på soffan igår, och det gör han Aldrig..

Nu efter ett träningspass på gymmet, ska jag hoppa in snabbt i duschen och sedan ska jag in till stan för en arbetsintervju. HÅLL TUMMARNA!! 

 

Tjejen är mer än redo för dagis. Tänk om man själv skulle vara så här jäkla lycklig varje gång man skulle till jobbet. Det vore något.. kanske får köra på den där peptalk appen varje morgon (finns på appstore, iphone) Har faktiskt laddat ner den! Nu kör vi.

Nu kommer det till det där problemet med kläder och skor till Ella. Jag har verkligen ingen aning om vad man skall ha på dem små nu när det börjar bli varmt.

Ella har fortfarande fodrade byxor, vinterjacka, mössa och sina kavat. Men jag tycker själv att det känns för varmt för henne.

Visserligen är det bara slutet på mars, men våren börjar närma sig med stormsteg och det är ju faktiskt riktigt varmt vissa dagar redan nu.

Vad har ni på era små?
 

 

Detta har hon på sig nu, förutom halsduken och vantarna.

Lite nytt i skohyllan för mamman och dottern. Ella har ett par rosa, även dem converse, på sig på dagis idag, med kardborrband. Nu längtar jag till att verkligen se att solen är här för att stanna. 

 
Ellas.                                                                    Mammas.


Ser Ella framför mig i ett par av hennes converse och detta, bara älskar´t:

 
 

Sweden, Were home.

Jäklar vilken underbar resa vi har haft och nu har vi äntligen fått se den berömda staden som alla pratat om. Ett måste.

Vi börjar med två härliga öl i väntan på att flyget skall ta oss 9 timmar härifrån.



Dag 1:
En resa som tog sin lilla tid men som var värd all väntan. (Var framme vid 16:00) När vi väl landat, fått vårt bagage och äntligen satt på sista tåget in mot Manhattan kom pirret tillbaka igen. Hoppade av vid Penn Station, upp och där är vi. Mitt i smeten, mitt bland all världens folk, mitt bland dem där gula taxibilarna man bara sett på film. Man har Sex and the city i tankarna direkt, och vi fick tillochmed se det själva när en dam ställde sig mitt i vägen och ropade in en taxi.




Förväntansfull väntar man på sista tåget som tar oss till ---- > Detta. Vårt hotell, precis mitt emot Penn station.



Direkt till vänster låg vårt hotell, hade inte den blekaste att det skulle ligga så nära, och mitt emot hotellet låg det berömda Madison Square garden (dit vi skulle gå på fredagen och heja på vår svenske Henrik Lundqvist). Fick dofta in luften lite snabbt innan vi checkade in och lämpade över alla saker för att snabbt kunna gå ut igen. En snabbdusch senare var vi ute igen och därifrån började vi vår vandring. Någon minut ifrån låg Time Square och vi kom precis i rätt tid, när det är mörkt. Skyltarna lörs upp byggnaderna runt omkring och man samlade in alla nya intryck.


Time Square Baby!

Dag 2:

Vi vaknade redan vid 0500 och var pigga, varför då ligga kvar på rummet? kom ut vid 06:30 och vi fick se stan vakna till liv. Med varsin kaffe från Starbucks begav vi oss ned mot World trade. Besökte Ground Zero som det nu heter. Hämtade biljetter i ett liknande museeum där man fann allt från bilder dagen det hände, till en plånbok som hade hittats, med både kort och foto i, bränd. Var så hemskt att gå in där och se allting och veta hur nära man var där allt hände. Väl nere fick vi stå i kö och gå igenom en riktigt säkerhetskontroll som dem flesta platserna i NY. Nu var vi inne, och så vackert där var. Där vi stod, precis där, hade två stora torn stått med arbetande vanliga människor med familj, släkt och vänner, och det var så svårt att förstå. Ingen skall behöva gå igenom en sådan sak.

Men så fint dem hade gjort det. Vattenfall, och med alla namnen ingraverade runt om.


 




Här ser ni alla namnen som är ingravderade.



Här håller dem på att bygger för fullt på "freedom tower" precis nere där world trade en gång stått.

Solen började lysa upp när vi kom in på Ground Zero, och vilken dag än så länge. Vi fortsatte sedan vår vandring mot Brooklyn Bridge mn stannade upp nere vid båtarna som kunde ta en till frihetsgudinnan. Dock tyckte vi att det räckte gott och väl att se henne därifrån.






Aldrig utan dig hjärtat.



Trodde aldrig vi skulle komma till bron då vi knappt hittade vart den började. Men väl framme så är det klart att vi skall gå över den. Folk både gick, sprang och åkte rullor där uppe. Tillochmed en man som powerwalkade i skjorta och finbyxor.










Hoppar på självaste Brooklyn Bridge. Inte illa.

Vid detta nu var vi så slut i benen, och fötterna värkte. Men hey, vi är inte dem som är dem, så vi fortsatte uppåt mot China Town och Little Italy. Passerade domstolen som bl.a är igenkänd från Spin City (serien) även en hel del filmer. Man kan se dem gå ner för trappan, men som Martin sa känns trappan betydligt större i filmerna.
China town var en klass för sig. Du kommer in i en till ny värld där till och med Macdonalds skylten är på kinesiska.



 

När vi gått igenom China Town var vi inne i Little Italy och hittade en äkta italiensk restaurang där vi slog oss ner med ett glas rosé och en jäkla god lunch. (Dyraste också)

Nu trodde vi att vi var färdiga och kunde gå och ta en liten powernap. Då ser vi Empire State Building framför oss, och det var ingen snack om saken. Upp skulle vi, idag. Visste ju inte om vi skulle ner dit igen då vi skulle ta uptown nästa dag. Även där var det strikt med security, så precis som på en flygplats även där. Kön gick rätt så smidigt, väntandes på hiss efter hiss. Man kunde välja om man ville gå dem 6 sista trapporna och vi kunde ju inte vänta så vi sprang upp (hm, ja nästan iallafall)
















Här ser ni den faktiska utsikten, ja, lite svindel hade jag.



Nu så, nu var vi på väg till hotellet för att ta en liten vilostund. Blev ca en timma, duschade och klara var vi ute igen. Ja, hotellet har man inte varit mycket på så det spelar knappt någon roll hur det ser ut.
På kvällen blev det en rätt så lugn sådan, gick in i lite affärer och gick även förbi Lettermanshow. Blev faktiskt att ta upp macdonalds på rummet och sedan var det hejdå för den kvällen. Jäklart vad trötta vi var.



Dag 3:

Vi köpte med oss frukost och gick mot Central Park. Super mysigt och solen sken även idag. Gick runt och tog det i vår takt, gick lite till och fotade sedan var väl väldigt nöjda där nere så vi gick mot affärerna.






 

Nu kör vi frukost i Central park. Rostad Bagel med cream cheese, kaffe, juice och färsk frukt stod högt upp på listan varenda morgon.




Tittade igenom lite affärer och vi var ute efter två Rangers tröjor för kvällen så vi gick in i shoppen. Väl där inne hittade vi två perfekta tröjor, ville ju inte ha för dyra heller då man säkerligen bara kommer använda dem för kvällen. Gick ut för att gå och handla lite lunch. Då tycker jag mig känna igen en man gå förbi. Det var självaste Foppa, han gick förbi oss med ett par andra män och jag skriker rakt ut till Martin. "Älskling, titta" Martin fattar ju ingenting och tror att det är några hus jag pekar på. "Älskling, det är Foppa" . Hann knappt säga någonting mer så hade dem hunnit gå in på ett hotell precis bredvid, och jag sa väl någonting med "fan också, ville ju ta kort" Då frågar en man i hans sällskap om vi ville ta foto och att vi skulle springa efter honom, det är inga problem sa han. Och jag springer in med Martin efter, knackar han på ryggen och frågar snällt om vi får ta foto. Ja, klart. Så Martin gick fram och ställde sig bredvid honom.


Så sjukt. Haha, vi var som två småbarn när vi kom ut därifrån. Nämligen hans stora idol och han har tillochmed hans tavla här hemma där han gör det avgörande målet mot Canada. Kändes riktigt kul att han fick träffa honom.




Nu kunde vi sätta oss i lugn och ro och ta en Budweiser, och gick vidare till att kunna gå och äta. Där mitt i allt, låg The Bryant Park, och självklart satte vi oss där och Martin gick och handlade kyckling burritos från ett ställe som hette PAX. Rekommenderas starkt.



Hittade till Victoria Secret där jag självklart var inne. Pratat om det sen jag vet inte när, och det var precis som jag hade föreställt mig. Super trevlig personal och väldigt fina underkläder. Så tjejer, dit är ett måste.



Nu var det dags för match. Och vilken stämning det var redan innan vi kommit in. Rangers-Buffalo.
Detta hade Martin pratat om länge, och dessa biljetter hade vi faktiskt bokat innan själva resan, haha. Så detta var efterlängtad. Sjukt att sitta där inne som man bara sett på tv, och nu var Vi där också. Tog varsin pizza och såklart två öl till det. Nu var där på plats och jublet började. Ut kommer Henrik och hela arenan ställer sig upp.
Sjukt att se hur populär han egentligen är utomlands, och dem flesta hade hans namn på tröjorna. Sjukt snygg rädning fick han in också som nu tydligen finns ute på Youtube. (Martin har redan varit inne och kollat, såklart) men tycärr slutade matchen 4-1 mot Buffalo. Men nöjda som fan var vi ändå, som varit där inne.












Dag 4:

Tidigt på morgonen var det dags för oss att ta bussen från det stora busstorget Porth Athority. Bussen tog oss till Woodbury outlet som låg en timma ifrån stan. Detta hade vi hört mycket om och längtar ihjäl oss till då det skulle vara ett stort shoppingutbud till väldigt bra priser. REKOMMENDERAS VARMT!

Där blev nästan all vår shopping gjord, och vi är sjukt nöjda vad vi fick med oss. Kul när man vet att man Kan handla så mycket utan att få ångest efteråt. Vi anlände vid halv tio och åkte hem fyra på eftermiddagen. Ja, det säger nog rätt så mycket.


Väntar på bussen på väg till hotellet för att lämpa av alla kassar. (får ju ändå poängtera att Martin har resten av shoppingen vid sig)

På kvällen gick vi mest omkring och njöt. Satte oss och tog rosé vin/drink och bara satt och pratade. Gick och åt på fridays som låg i närheten då det hade börjat regna.

 
 

Dag 5 (sista dagen innan hemgång)

Nu ordnade vi med allt från att packa ner allting, lämna väskorna i deras bagageutrymme för att sedan kunna göra det sista vi ville utan att behöva tänka på att vi skulle tillbaka redan vid 1200 för att checka ut.
Gick runt ett bra tag för att finna ett bra brunchställe, rätt så mycket ställen som har stängt där på söndagar, så det var inte det enklaste. Men tilslut hittade vi ett perfekt med både bacon, pannkakor och ägg. Apple bees, kända för sin äppelpaj, som vi dock inte provade.

Vi avslutade med ett besök på museet. Ingenting speciellt, då man nog fått upp en helt annan bild att det skulle vara gigantiskt och att dinosauriena skulle varit fler och en aning häftigare. Men, nu har vi iallafall varit där och det känns bra.



 


Resan avslutas med ett besök på nationalmuseet.






Denna resa kan man leva länge på, och när man blickar tillbaka till det så minns man allt. Att få åka med min man, att få denna resa bara han och jag efter allt skit som har hänt kändes så välbehövligt. Nu kunde man ta nya tag och vi ser framåt med nya ögon.

Så tack älskling för denna sjukt underbara resa. Haft så jäkla roligt med dig, som jag alltid gör, och vår sjuka humor kan få varenda jobbig liten grej att bli Rolig. Hur som helst, älskling, vi gör detta tillsammans som allt annat. Jag älskar dig.

Ella hade det så bra här hemma med både faster och farmor, och det gått jätte bra. Men det hade vi inte alls några tankar på att det inte skulle. Bra träning för både dem, Ella och för oss. Behövs ibland, och saknaden blev Ännu större. När vi sedan kom och hämtade henne fick vi världens kram.

Utan dem hade vi aldrig kunna göra denna resa och vi är så glada att vi fick denna chans. ♥

NY, ses snart igen, för det är deffinitivt en stad som vi kommer att åka tillbaka till en vacker dag. Tänk, när Ella är större kan vi springa i butiker tillsammans.

Ella är lämnad på dagis med ett leende och inga tårar som det varit nu dem två sista dagarna (som såklart snabbt vänder) så jag var glad att hon var glad.

Nu sitter jag och Martin och äter lite frukost och inväntar "our driver".. försöka fixadet sista som det alltid finns att göra. Men jag är mest nojig över att jag har med mig för lite kläder. Är ju så himla ovan gällande packningen då detta inte är en solsemester.

Men hoppas nu verkligen att shopping utbudet är på Topp för jag är så utan kläder här hemma.. ush, vill bara slänga ut allt och hänga in nytt. Man är alltid så att man hatar sina egna kläder (iallafall jag) och har Aldrig någonting att ha på sig, Varenda, Eviga morgon är det samma visa. Men som Martin sa idag, du måste ju ha köpt kläderna av någon anledning, du måste ju ha tyckt att dem var snygga? Men helt ärligt. Nej, jag gör verkligen inte det, haha.

Nej, nu måste jag kila, klockan tickar på.

 
Varje gång jag vill fota Ella så vill hon stå mot denna vägg.. Pose var det här. Härliga du.
 

MIn älskling. Saknar dig så jag dör.. men du kommer ha någar underbara dagar här hemma. Snart kommer vi och pussar och kramar på dig igen. Älskar DIG!

Här sitter man nu och ser mannen sin packa det sista och nu börjar resfebern komma. Så mycket tankar som går runt då man aldrig varit i USA innan. Hur skall det gå här hemma med Ella, hur ska Vi klara oss utan henne? Hur känner hon det när vi inte kommer och hämtar på dagis dessa dagar? Åh, många tankar snurrar runt, men jag Vet att detta är ett normalt tänkande som vem som helst. Jag vet att det kommer gå hur bra som helst och Ella kommer ha fullt upp med att få leka och mysa med faster och farmor.

Vi åker imorgon bitti och får skjuts av en utav Martins vän, och vilken lyx är inte det att veta att man har en chaufför när vi kommer hem också.

Faster har varit här för några timmar sedan och ville gå igenom lite då detta faktiskt är första gången hon passar lillan, och med att sova över. Förstår att det är nervöst, men det kommer verkligen gå hur bra som helst. det bästa för båda två är att dem kommer att vara här alla dagar så Ella får ha sitt rum, sina leksaker och sina rutiner.

Nej, nu skall även jag gå och försöka få ner det sista innan vi stänger.

 
 

Ja fö tusan, det blir nog en fotbollsspelare utav henne också. 
 

Nu tar vi ett glas vitt i väntan på maten. Jensen it is!

Får ju säga att kaffet var nog det mest efterlängtade av allt detta.

Martin som sover på hotell rätt så ofta äter ju detta varenda gång och kan nog förstå att man Kan tröttna på det tillslut.

Men jag blir ju sådär lite extra glad när vi ska äta frukosten.
 

Går kvällen blev sådär helt perfekt. Kunde ta det i min takt, fick mitt bad, det lugna, Lite vila (ca 10 min) och sedan en sväng på stan.

Bästa väninnan kom upp vid sex tiden och vi satt och pratade om allt och inget. Tråkigt att man inte kan ses så ofta längre, men när vi väl ses tar vi alltid vid där vi slutade.

Blev sedan middag på Fridays, en drink och en hamburgare senare begav vi oss. Köpte lite godis och la mig sedan i sängen.

Man känner verkligen det sedan man blivit mamma orkar man definitivt inte mycket på kvällarna och tyckte att detta blev en perfekt avslutning på kvällen, och klockan var inte mer än 22:00

Har fått en riktig förkylning också, och halsen var inte riktigt med mig igår. Så nu ska den Väck. Innan resan till NY skall jag vara Frisk.

Sov helt okej. Vaknade några ggr då jag bor några våningar över en nattklubb som höll igång in mot småtimmarna.

Fick ett sms av älsklingarna där hemma, låg i soffan, drack välling och tittade på barnprogram.

Nu ska jag bege mig ner mot frukosten. Den jag längtat till mest, älskar verkligen frukost, och hotellfrukosten här kallar jag mer än Duga.

Nu har jag checkat in på hotellet i Stockholm, redan hunnit med ett bad och en ansiktsmask på det.

Ella har fått ha lite semester från dagis idag och istället fått umgås med mormor sin. Jag var också med på ett hörn.

Imorgon åker jag upp med mamma till Stockholm för min "ensamma" helg på hotell fredag till lördag. Tyckte det lät som en bra idé tills jag nu såhär en dag innan inte Alls vill åka. Hur ska jag klara av och åka själv, utan min man och dotter. Första gången Jag åker ifrån dem, annars har det ju bara varit Martin som tagit sin väska och farit iväg, för jobb, men ändå. Kalla mig pluttinuttig, för det är precis vad jag är.. Man är ju för hemmakär och framförallt familjekär. Men jag ska verkligen försöka att slappna av och tänka att jag nog innerst inne behöver detta.

Koppla bort alla tankar på det som har varit och fokusera på nuet och framtiden. Klart som fanken att jag kommer sakna ihjäl mig, men det här gör mig förhoppningsvis gott.

 



I väntan på att farmor och pappa skall komma hem och äta middag med oss finns det alltis saker att underhålla
sig med.

 
Loppan fick dem UNDERBARA byxorna av mormor.

 
Ett, två tre.. KLICK!
 


 
Haha, bästa radarparet.



Tack för denna mysiga dag mormor. Det gör vi snart om igen ♥

Nu skulle jag vilja ha lite hjälp med era tips. Jag får liksom inte till det där "mysiga" rummet till Ella och jag flyttar saker fram och tillbaka, men som sedan slutar med att allting ser ut som det gjorde från början, innan man började möblera om.

Känner mig sjukt motiverad till att göra drastiska förändringar och bara slänga ut allt och göra om, men om vi tänker oss att vi har detta att röra oss med just nu, och att lägga till lite små saker sålänge, vad skulle man då kunna göra? 


Före:

Aaaaaah!.

Jag säger som alla andra, vååååår. Äntligen, äntligen (hoppas iallafall) är våren här för att stanna. Som sagt igår hade jag på mig skinnjackan och idag har jag kunnat gå i endast tröja, ja, var väl lite att ta i tyckte jag med, så en tunn jacka på det. Men hey, allting är bättre än vinterjackan.

Effektiv dag idag med känns det som. Träning på morgonen, bokat in alla möjliga behandlingar. Fick nämligen ett presentkort för kiropraktik som jag nu äntligen har bokat in, och så var det den efterlängtade behandlingen till helgen. 

Ellas faster ville gärna hämta henne på dagis idag och träna upp det lite inför vår resa till New York, då det kommer bli ett par dagars hämtning och lämning för både faster och farmor. Martin och jag ska nämligen åka till "The BIG Apple" för första gången, och jäklar vad jag ser fram emot denna resa.

Först var det tänkt som en "sista" resa på ett tag iallafall framöver då vi då var beräknade med en liten i juni, men nu när dem planera krashade sa vi att detta får bli en nystart för oss istället. 

                                               
              Tack så mycket för att ni ställer upp dessa dagar, betyder sjukt mycket för oss.

Det är så roligt när vi är inne och bygger med klossar, för det är verkligen uppdelat. Ella tar typ alla klossar och sedan ger hon mig några stycken och tycker att ja, mamma ska väl få några iallafall.
Men detta torn, eller vad det nu är, snodde jag faktiskt till mig dem flesta klossarna till att kunna göra.
Tog dock inte lång stund innan hon var där och snodde tillbaka.
Haha, härliga unge.

Det blev en deal, en riktigt bra deal får jag säga. 

En varm dag är nog en sådan dag när man riktigt känner att man kan rota fram och borsta av allt damm från den där underbara vårjackan.

Idag var iallafall en sådan dag och oj så lycklig jag blev. Visst blåste det så håret stod åt alla håll, men försökte koppla bort det och låtsas som ingenting, lättast så. (dock låter ju inte det där riktigt som jag, eller hur älskling) Jag blir väl lite sådär smått (?) irriterad direkt om det blåser och håret blir förstört. Men vi säger att det var så iallafall..

Haha, vet inte riktigt det här med fota sig själv.. njae!

Lillpärlan är nu äntligen på sitt efterlängtade dagis. Länge sedan känns det som, och nu får hon träffa sina små kompisar igen och komma in i det vanliga. Saknar dig dock ♥

 
 
Haha, förlåt älskling, vet att du inte gillade detta foto, men jag tycker Alltid att du är fin, Oavsett morgonrufs :)

Martin och jag låg i vanlig ordning och löpte amok på våra iphones igår kväll och jag gick in på google för att söka på något, kan inte vara viktigt då jag inte kommer ihåg på vad. Men så hittade jag detta.. haha, vem har sökt men misslyckats TRE gånger, att söka på vad det nu är med redbull? Kan ju inte vara någon annan än jag.

Rum med redbull.. gott? Kan fortfarande inte sluta skratta nu när man ser det igen.

Martin tog med sig Ella och åkte på fotboll.

Bästa supportaren.. Heja heja!!

Nu äntligen fick vi till en dag på leklandet, Leos lekland fck det bli. Nu jäklar håller vi i detta med att ses oftare.

 
 

Nu ööööser vi.
 

Två elefanter balanserade...
 
Papporna kör sitt race.

Tjejerna står och funderar ett tag..
 
Såklart åker lite mat ner.

 
Någon som är trött?

Tack för en super dag. ♥

Det blev ett glas vin.. och tror nog inte att jag var ensam om den saken om man fick välja, har jag rätt?

Men, ja, så kommer det där men, det blev tvätt också. Kommer man aldrig ifrån det? Jo, om man inte vill ha några kläder och inte har några problem med det.

Hm, ja skämt och sido.

Ella och jag har iallafall hoppat runt här hemma medan varven av tvätthögar, mat och musik. Dansat så det står härliga till, och helt plötsligt ville hon hämta sin docka som också skulle få vara med på ett hörn.

Hon ville såklart visa vad hon hade shoppat idag också. T-shirt och byxor från Zara.

Jaaa, natten blev betydligt lättare denna gång.. tänk att lite extra sömn kan göra en människa lite extra glad?

Innan
Träningspass: check
Glömt bankomatkort hemma: check
försenad frukost: check
Ordningen färdigställd: check

Lämning av älskling för fotboll: check
Återlämning av kläder till Ella: check

Nu
Ella: Macka, ost och mjölk: check. Det enda Ella tjatar om är just denna mening.. frukost, lunch och middag.
Lite skillnad från innan blev det nu istället kall korv och mjölk.

Mamman: Städning, tvättning..? Eller kanske strunta helt i dem två sakerna och istället ta ett glas vin?
(nästan check)

Om Ella själv får välja:

  

Sjukstugan har varit, och gått (?) trodde vi, och kommit nu igen. Ella har varit hemma titt som tätt i flera dagar, och även jag har legat hemma med maginfluensa. Kanske inte världens roligaste bantningknep, men får väl säga att flera kilon föll av mig på dem dagarna. Nu är det bara att tuta och köra på gymmet.

Ella och jag var nere på vårdcentralen för att äntligen, trodde man väl också, skulle få veta vad som inte stod rätt till och förhoppningsvis få någonting för det onda. Icke sa nicke, som alltid är det alltid ett virus, som såklart inte går att få någonting för och får snällt vänta tills det har försvunnit av sig själv.

Läkare är då inte roliga, tycker inte jag heller, men Ella är livrädd för dem vita rockarna. Efter att tillslut kunnat stoppa in den där hemska träpinnen i halsen, blev det lite bättre. Men herregud, finns det något värre än den där jäkla pinnen som ska in enda ner i halsen? Och när dem ska göra det TRE gånger gör det ju inte det hela bättre.

Kommer ihåg när jag för några år sedan var nere hos läkaren från och till i flera månader (kändes det som iallafall..) så fick jag alltid ha den där nedrans pinnen i halsen (hade körtelfeber), men tillslut hade jag fått nog och försökte träna mig till att kunna trycka ned tungan så mycket att dem kunde se ner i halsen utan att ta till hjälp, och vet ni vad? Jag lyckades.. efter det har jag aldrig behövt den. Måste få Ella att lära sig mitt knep också.

På väg till vita rockarna.


Får försöka leka så gott det går med det roliga som finns på vårdcentralen.