Det blev en deal, en riktigt bra deal får jag säga. 

Sjukstugan har varit, och gått (?) trodde vi, och kommit nu igen. Ella har varit hemma titt som tätt i flera dagar, och även jag har legat hemma med maginfluensa. Kanske inte världens roligaste bantningknep, men får väl säga att flera kilon föll av mig på dem dagarna. Nu är det bara att tuta och köra på gymmet.

Ella och jag var nere på vårdcentralen för att äntligen, trodde man väl också, skulle få veta vad som inte stod rätt till och förhoppningsvis få någonting för det onda. Icke sa nicke, som alltid är det alltid ett virus, som såklart inte går att få någonting för och får snällt vänta tills det har försvunnit av sig själv.

Läkare är då inte roliga, tycker inte jag heller, men Ella är livrädd för dem vita rockarna. Efter att tillslut kunnat stoppa in den där hemska träpinnen i halsen, blev det lite bättre. Men herregud, finns det något värre än den där jäkla pinnen som ska in enda ner i halsen? Och när dem ska göra det TRE gånger gör det ju inte det hela bättre.

Kommer ihåg när jag för några år sedan var nere hos läkaren från och till i flera månader (kändes det som iallafall..) så fick jag alltid ha den där nedrans pinnen i halsen (hade körtelfeber), men tillslut hade jag fått nog och försökte träna mig till att kunna trycka ned tungan så mycket att dem kunde se ner i halsen utan att ta till hjälp, och vet ni vad? Jag lyckades.. efter det har jag aldrig behövt den. Måste få Ella att lära sig mitt knep också.

På väg till vita rockarna.


Får försöka leka så gott det går med det roliga som finns på vårdcentralen.

Glömde bort att skriva svar till er som inte hade någon blogg jag skunde skriva till. Gällande inlägget med huvudvärken.

Alex: Tack så jätte mycket för dina tips. Jag håller på att skriva ner lite i en dagbok nu, så tänkte titta igenom den sedan om några veckor och se om man kan se något mönster. Jag hoppas verkligen det, har även köpt magnesium som jag fick i tips om att göra när man är stel i nacke och axlar.

Carolina: Tack så hemskt mycket för den fina kommentaren om bloggen och tillskottet.
Och gällande huvudvärken så skriver jag nu flitigt i dagbok om hur vardagen ser ut och hur jag känner med värken för var dag etc. så hoppas verkligen nu att det börjar bli bättre. Och som jag skrev till ovanstående så har jag köpt magnesium som jag fick i tips om också. Nu jäklar försöker vi allt :)

Tack snälla söta för att ni bryr er ♥

Idag: Ute och tagit en lång runda i det kalla, men väldigt sköna vintervädret.
Nu: Gör övningar för min spända nacke.
Sen: Kolla upp program som jag vill plugga efter mammaledigheten, och även jobb.

Tack så hemskt mycket för alla tipsen gällande min huvudvärk. Jag har nu börjat skriva en dagbok om allt vad som händer om dagarna från det att jag gå upp till det att jag lägger mig, och sedan börjar jag om igen för att kunna skriva i hur nätterna varit.

Känns som en bra början iallafall, så nu hoppas vi på att kunna se någon mönster tillslut och att vi kanske kan få en känsla av vad som inte står helt rätt till.

Lite har säkert med graviditeten att göra, då det känns som att det blivit värre nu på senare tid.

Känns mer som denna blogg har blivit skriverier om hur illa och dålig jag mår med detta, men det är en stor lättnad för mig att kunna skriva det här och få lite tips och tankar kring det hela. För ibland kan detta lilla göra en rätt stor del i mitt tänkanade, och även kunna släppa vissa funderingar man har.

Varit hos Neurologen, Äntligen, tänkte jag. Kände på mig att efter detta besök så skulle det blir en förändring, ett positivt svar, men blev tyvärr inte mycket klokare efter det besöket.

Jag har väntat nu i ungefär två månader på denna tid, men det finns tyvärr ingenting man kan göra, känns mer som att man bara skall vänta in det och att det kanske blir bättre med tiden? Det är iallafall det jag fick i svar. En liten titt i ögonen, i nacken.. ja, det var det hela. ALLT SER BRA UT!

Ett nummer rikare blev jag iallafall, till en ny sjukgymnast, som skulle vara bättre (?) än den förra jag hade. äsch, jag vet inte.. förlåt, skall försöka tänka mer positivt och i andra banor, men ibland är det svårt.

Jag vill att det lilla livet i min kropp skall bli en glad och positiv liten individ och inte få all negativitet från sin mamma. Så nu lyfter vi blicken och tittar igenom allt ont, och ser det som en nystart. Visst f*n skall värken försvinna någongång.. jag ligger i, och jag försöker göra allt i min makt för att det skall bli bra.

Min värld går inte i tusen bitar, fast det känns som det ibland, men jag kan säga såhär, skulle värken försvinna skulle mitt liv bli Ännu bättre än vad det redan är.

Uppdatering: Kom och tänka på en sak. Varför har alla läkare sån hemsk andedräkt? 
Alltid den där äckliga kaffelukten blandat med någonting annat. Minttablett, tuggummi?


Jag gjorde det, det fick bli lugg. Känns faktiskt bra, än så länge.