Tyvärr händer det såna saker..
Publicerat den

Vi var på utevklingssamtal på Ellas dagis igår, utan Ella då, så vi försökte smyga så bra det gick för att hon inte skulle se oss.

Ja, vad ska man säga? Man blir ju allt stolt som förälder när man får höra så fina lovord av fröken, även hon som varit med Ella sen hon började och när hon blev inskolad, och det är henne som Ella kan ty sig till. Och vi är så jäkla nöjda, rent ut sagt. Allt känns ju verkligen så bra, fröknarna, kompisarna, allt vad dem gör om dagarna.. och allt vad dem står för. Fick titta igenom hennes pärm där det fanns bilder sen första dagen till vad hon gör om dagarna och fick även höra att dem ordnat fram en videokamera som hon verkligen hoppades på att få använda. Skulle ju vara så roligt att få se det på film också.

Utveckligen går snabbt framåt, och hon är nu inte en liten krabbat utan en stor, självständig tjej (?) känns konstigt att säga det, men så är det.

Fick veta att hon rivits av en annan som satt mitt emot henne på dagis, precis innan dem skulle få in lunchen. Japp, där var det, ett långt rivsåg på hela kinden, snygg tatuering.. Så är det, barn kommer alltid vara barn, och tyvärr händer det såna saker ibland.



 
Ena sekunden är hon bakom mig, och andra är telefonen borta och vips så sitter hon i soffan och lägger sitt favoritpussel. Jäklar i det vad duktig hon är på det.. älskar att pussla vart hon än är, och med vad det än är.






NAMN
 

MAIL


URL





Spara?