Stormen utanför fönstrena igår var inte det roligaste jag varit med om. Tur att jag inte var själv hemma igår iallafall. Vissa gånger kändes det som att fönstrerna skulle gå i sönder och huset skulle rasa vilken sekund som helst.

Jag gick in väldigt tidigt igår och precis då jag stod och skulle sätta på ett nytt örngott på våra nya kuddar så släcks allt. Verkligen ALLT blir kolsvart och jag blev livrädd. Ropade på Martin, "älskling, älskling" Då sitter han i soffan i ett helt svart rum och mummlar "jaha, kul".

Tittade ut genom fönstret och såg alla stå i sina fönster med ficklampor, andra tände sina ljus och vissa stod bara och tittade ut, som jag. Ush, det var inte direkt det roligaste jag varit med om. Strömmen kom inte tillbaka förrän morgonen därpå, idag vid halv sju tiden.

Jag gick upp och stod bara och tittade, jahapp, hur ska jag göra nu, måste ju duscha, måste ju fixa mig i ordning för jobbet och jag Måste ju äta. Just i det så tändes alls.