Nu är julaftonfirandet över för detta år, och som varje år, är det alltid lika lyckat. Detta år kände jag dock att jag inte riktigt var redo för julfirandet och hade helst av allt velat ha det överstryket och hoppa till nästa dag, men när man väl kommer in i det och får träffa alla nära och kära så är den känslan som bortblåst.

 

Vi har gjort så nu två år i rad att vi träffas redan vid ett tiden för att äta sill och lax och att sedan kunna sitta i lugn och ro i soffan och titta på Kalle Anka. Denna idé gillas skarpt då åren innan bara har blivit mat på mat och man knappt kunnat njuta av maten för att man varit så himla mätt. Nu kunde vi i stället få lugna magarna, få väck den där onödiga stressen och istället fokusera på allt utan det.

 

Barnen turades om med att sitta ned och titta på Kalle Anka och sedan kunna leka lite emellan åt och man själv kunde få en liten lugn stund. Himla bra tycker jag.

 

Efter Kalle Anka kör vi halva julkappsutdelningen så barnen inte behöver bli allt för stirriga (man vet ju själv hur man var när man var liten). Julkappar efter julklappar delades ut och det var helt otroligt vad mycket Ella fick, förstår inte riktigt att det ens finns så mycket saker att handla och att det bara var början (hur ska vi få plats i hennes rum, och hur skall det hinnas med att leka med allt är ju frågan, hihi). Helt underbara saker som man nu idag verkligen kunnat sätta sig ned och tittat igenom och lekt med.

 

Körde en liten paus för att kunna äta den varma maten och nu var man verkligen hungrig, och då blir det sådär extra gott. Sedan tog vi resten av utdelningen och det med bravur. Jag fick den bästa julkappen någonsin och detta var en sådan överraskning som jag aldrig kunnat ana. Älsklingen min hade smusslat med detta hela morgonen och jag anade ingenting, och när jag sedan öppnade den och läste vad som stod på lappen som han präglat ned i en kartong kunde jag inte hålla tårarna borta. Vi ska nämligen åka till New York igen nu den 30 Januari, bara han och jag och få göra om vår underbara resa igen. Fy fan vad roligt det skall bli och det är bara en månad tills dess. Världens bästa man och vår fina familj som ställer upp och passar Ella igen. ♥

 

Efter att tårarna torkats så var det dags för gröt som sedan avslutades med julklappsleken som säkert dem flesta gör nu för tiden.

 

Ella var vaken enda in i det sista, tills det verkligen inte gick att hålla ögonen öppna längre och somnade tillslut i soffan. Då var hon helt, helt slut. Satte henne i bilen, kom hem, satte henne på toaletten, la henne sedan i sängen och hon sov enda till nio i morse.

 

Hon var verkligen i sitt esse igår och hade så himla roligt. Tomten var dock lite skrämmande så honom ville hon absolut inte komma i närheten av. Precis som sin mamma och pappa när dem var små.

 

Idag har man varit seg och vi somnade faktiskt alla tre i sängen igen efter två timmar uppe för att, som tradition, åka hem till svärmor för att komma så långt bort från julmaten som möjligt, och som alltid är det lika gott. Mums.

 

 Nej, tomten var ingen favorit detta år heller.