Jag känner precis som en tjej skrev för någon dag sedan att vi har fått våra små bebisar till att bli en helt egen individ som kan prata för sig själv, att göra sig förstådd och bli mer och mer självständiga. Känns därför så fel på något sätt att skriva så öppenhjärtat om sin lilla som man gjorde innan. Men såklart vill jag ändå inte lämna allt det utanför för jag vill att ni skall kunna följa henne i sin utveckling och hur allt blir när vår nya familjemedlem kommer

Vill inte efterlämna allt, utan vill fortfarande skriva om Ellas utveckling kring mycket så min familj och vänner också kan få chansen att fortsätta att följa henne när vi inte kan ses, så självklart kommer det fortfarande handla om henne.

Men även en hel del annat som ni säkert har märkt, och som har hjälpt mig mycket, att bara få skriva av sig och få era tips. Fortsätt gärna med det för det gör mig så mycket starkare.


En underbar vårdag och hon är inte mer än 9 månader. Vart tar tiden egentligen vägen?