Tvätten är färdig, Ella är nydushad och nattad och jag sitter i just detta nu med en blå ansiktsmask och blir rädd för mig själv när jag går förbi spegeln.

Martin kunde ha varit här och gjort mig sällskap med varsin mask, men istället sitter han på ett hotellrum i Stockholm. Blev en onödig resa tyvärr, och den informationen kom såklart Efter att han kommit dit, och inte innan.. så att boka av sin biljett fanns det ingen chans till. Åh, blir så arg ibland.. saknar dig.

Men andra tanken gick till klippning helt plötsligt. Jag vet att jag iallafall måste gå och klippa mig, toppa, men ska jag klippa lugg, Igen? och kanske ångra mig efteråt? eller ska jag låta bli.. varje gång tänker jag samma sak. Men jag är ju så trött på håret som bara hänger, ingen lyst och inget woho heller. Så vad tycker ni?

 
Tagen för några år sedan, sist jag hade lugg.           Håret är inte lika långt längre, men annars är det som nu.