Tankar inför förlossning.
Publicerat den 17/04 2013, kl. 19.41

Jag hade en tid inbokat hos min barnmorska, känns som att man springer där hela tiden, men det blir ungefär varannan vecka nu.

Mitt järnvärde såg betydligt bättre ut denna gång och beror säkert på att jag tar Niferex två gånger dagligen nu istället för bara en. Jag har varit så otroligt trött hela tiden, och det känns som att det kanske, nu säger jag kanske, börjar vända en aning i alla fall.

 

Lyssnades på hjärtljudet som vanligt och det lät väldigt bra och han ligger fortfarande med huvudet nedåt, inte fixerad, men i alla fall en bit på vägen, det är ju faktiskt ett par veckor kvar.

Annars satt vi och diskuterade en hel del om förväntningar, tankar kring hela den här biten med att helt plötsligt bli två barns förälder. Tog även upp en del om amning igen, och jag är såklart inställd på att jag vill ge det en chans, och jag hoppas såklart att det fungerar, men som jag har skrivit innan, så vet jag att det kan gå helt åt skogen också, och då vet jag att det finns andra möjligheter. Som sagt, chansen skall ges i alla fall.

 

Annars så har man själv så himla mycket tankar kring det hela. För ett par dagar sedan satt jag och Martin och pratade om det som komma skall. Vi skall faktiskt, inom några veckor, bli två barns föräldrar och allt vad det innebär. Ett par tankar ploppade direkt upp "Vad har vi gett oss in på?", "Kommer vi att klara detta?", "Är vi redo för detta?" "Vi som har det så jäkla bra nu". Ja, herregud, listan kan bli lång, men jag vet att det är vanliga frågor och vanliga tankar egentligen, men det är mycket sådant som kommer upp och speciellt nu i slutet av allting.

 

Om alla andra har klarat det och klarar det så ska väl vi också göra det, men det är klart att det kommer bli tufft vissa gånger. Det finns liksom ingen regel för hur allting skall fungera, finns ingenting nedskrivet att såhär skall det vara och såhär skall det gå till. Det är precis likadant när man blir första gångs förälder.

Denna graviditet har varit på ett ungefär likadan som när jag var gravid med Ella, och allting kan hända. Har ingen aning om när han vill tänkas komma ut, man vet inte alls hur förlossningen kommer att bli, kan till och med sluta med kejsarsnitt. Jag har funderat en del på smärtlindring nu, och det har också kommit nu med tiden. Jag använde mig av Sterila Kvadrar (aldrig igen) och lustgas men när det var dags för själva krystningsarbetet så användes endast lustgas då det andra hade slutat värka. Det tyckte jag fungerade helt perfekt den gången. Jag hade inte läst någonting om smärtlindring förutom epidural och lustgas som jag hade hört talas om, och epiduralen ville jag helst av allt inte ha om det inte var ett absolut måste för att klara av smärtan, men så istället valde jag det jag inte alls hade hört någonting om, och ja, ont var nog bara förnamnet. En väldigt konstig känsla. Hade två sköterskor som stack mig med varsin spruta, sterilt vatten, och det kändes som att jag fick hundra getingstick på en och samma gång. Brännande känsla och jag bara skrev rakt ut. Martin var ju helt förstörd, för han förstod ingenting om vad som hände, och det har han nästan sagt har varit den värsta tiden där inne på BB. Det gick liksom inte att få kontakt med mig på den stunden. Efter bara någon minut så blev jag dock lugn (kändes såklart längre än så) igen då smärtan började avta och jag kunde slappna av i ryggen, där jag hade som ondast.

 

En stund efter den tuffa "matchen" med sterila kvadrar.

 

Så ja, vi får helt enkelt se vart det hamnar, det kan lika väl vara så att det bara blir lustgas nu också eller någonting helt annat. Vi får se när tiden är kommen, och jag tänker inte skriva ned något förlossningsbrev om hur jag vill ha det, för jag har mer kontroll när jag Inte vet och när jag Inte har planerat någonting för det är så onödigt att bli besviken i onödan.

 

Hur har ni andra gått till väga när det gäller allt med förlossningsbrev och smärtlindring? Hade varit så roligt att få lite respons ifrån er synvinkel.

 

Lycka till med det nya tillskottet :)

Haha så tänkte jag också i slutet, vad fan har vi gjort och gett oss in på? Tänker så ibland fortfarande, men hade inte bytt ut det för ngt i världen. Som du skrev ibland är det tufft att man bara vill hå och lägga sig under täcket och inte komma tillbaka men sen är det ju även samtidigt det underbaraste som finns :) det här med förlossningsbrev har jag inte skrivit med ngn av mina barn. Bättre ta det som det kommer tycker jag. Alla förlossningar är ju olik den andra

Hade skrivit i mitt brev, att jag ville endast ha kejsarsnitt om det verkligen hängde på liv och död.. Inga kvaddar och att jag verkligen vill kunna ge bröstet. Att de skulle avnavla sent, och inte efter några minuter el direkt.. Att om det kom avföring, byta lakan utan att säga varför.. Och att jag var nervös över att bli ev klippt. Att de skulle jobba aktiv med mig för att inte spricka.. Det var typ det viktigaste:)./jennie

Jag kommer ihåg att jag var helt emot sterila kvaddar hade hört så mycket om det, va verkligen rädd att de skulle ge mig de så jag skrev ner att jag absolut inte ville ha sterila kvaddar. Men jag klara mig bara på lustgas och fick akupunktur för att jag spydde och de hjälpte faktiskt =)

När sarah skulle födas hade jag skrivit ett förlossningsbrev. Mest för min egen skull.
Där var många saker jag inte hade tänkt på.
Smärtlindring osv

Mina önskemål var - ge mig info och låt min man vara delaktig, endast lustgas och inget annat, mina allergier osv fanns med.
Tyckte det kändes viktigt att förklara hur jag ville ha det som kändes bäst och bekväms för mig samt att min man fick stödet och hjälpen.
Sen tyckte jag egentligen inte det andra var så viktigt mer än att det som skedde det skedde på plats.
Bm har ju laddat med info nu via elektronisk journal. .perfekt så glömmer man inte ;) så all info finns där om en.
Hoppas din förlossning blir bra hur den än artar sig =)

Skrev aldrig något förlossningsbrev när vi väntade Alva och kommer inte göra det heller. Förlossningen är inget jag kan styra över så det går som det går, dock förhoppningsvis bra :-) Smärtlindring tar jag om jag behöver, vill få så positiv upplevelse som möjligt! :-) Snart är det dags! :-))