Graviditeten gör sig mer och mer påmind nu, och det är väl kanske inte sådär jätte ovanligt eller jätte konstigt, är ändå i v.32 nu.

 

Jag är otroligt trött, och då menar jag verkligen sjukligt trött. Oavsett om jag sover en hel natt, sover på dagen eller bara tar det lugnt, så behöver jag ändå mer.

 

Igår kväll när jag gick och la mig, klockan var nog en sisådär kvart över nio, så en rolig fru är det minsta jag känner mig som just nu, så somnade jag rätt så snabbt. Dock så sa Martin nu i morse att jag vänder och vrider mig väldigt mycket, sparkar med benen och pratar i sömnen en stol del av nätterna. Sedan vaknar jag mitt i natten och behöver självklart kissa. Vaknar upp på morgonen av att Ella kommer tassandes in vid halv sju/sju tiden, och då har jag en förskräcklig huvudvärk med ont i nacke och axlar. Kanske inte är speciellt konstigt att man är helt slut på morgonen då?

 

Jag vill inte ha tillbaka denna jäkla, rent ut sagt, huvudvärk igen som jag hade innan jag blev gravid, och försöker göra allt som jag kan komma på.

Dricker väldigt mycket vatten, som jag vet inte hjälper då detta är en spänningsvariant av huvudvärk, men vatten är sju självklart bra ändå, försöker massera med värmande massageolja i nacken, vila (när det ges tillfälle), ute och går långa promenader och försöker att komma iväg till gymmet ett par gånger i veckan. Dock är det Ingenting som hjälper! Så nu har jag fått tid hos sjukgymnast i morgon för akupunktur, och jag får försöka få in en liten massage också kanske. Alvedon är sista utvägen, och det vågar jag knappt ta längre.

Jag har nu även börjar ta två Niferex, järntabletter, om dagen då mitt blodvärde låg rätt så lågt. Började med detta för ett par dagar sedan, så förhoppningsvis gör dem en liten spark på vägen och kanske, Kanske blir man lite piggare i alla fall. Man tar sig upp ur sängen och hoppas på att denna dagen går fort så man kan gå och lägga sig igen, och hur roligt är det egentligen? Känner inte igen mig själv (förutom när jag hade den värsta värken för något år sedan) för jag har mått så bra under nästan hela graviditeten, och jag vill fortsätta vara den superkvinna jag varit tidigare. Nu känns det som att allting bara står och väntar och stampar. Snart är det dags att förbereda sig för en liten bebis här hemma också, så jag hoppas, hoppas att man kan få lite krafter tillbaka innan det händer. Vill ha det mesta förberett och kunna njuta med min fina familj tills det blir Ännu mer att göra. Just nu känner jag mig tyvärr som en vrak, och jag gillar inte att känna såhär då jag vill vara med dem. ♥

 

Mannen tog i alla fall med sig Ella och åkte till lekland nu precis så jag kunde få lite tid själv (blir väl att vila) för sedan skall han iväg på fotbollsmatch för sina 16 åringar. Ellas kompis från dagis skall komma hit i eftermiddag också, så jag får försöka att verkligen ta det extra lugnt nu fram till dess.