Tummen upp.
Publicerat den

Allt gick väldigt bra hos barnmorskan, och ingenting talade för att det skulle vara något problem med det jag tyckts ha känt i några dagar nu.
Hon sa att man är väldigt känslig runt naveln, och får man en liten buff där, eller om en liten bebisrumpa ligger och trycker, hihi, så kan det mer än säkert vara det som gör lite extra ont. Förklarade det med att det kan kännas som ett stort blåmärke, precis som så jag förklarade det, och då kändes allting mycket bättre.
 
Tog blodprov som vanligt, och vi fick lyssna på älsklingens hjärta som lät helt perfekt. Hjärtslagen låg på 137, och enligt bm var det helt normalt, och mitt magmått på 25 cm. Även första gången vi började med att faktiskt mäta magen, så nu får man följa upp det också för varje gång.
 
Utöver detta så tog jag mer upp frågor om just det där med kaffedrickandet och träning nu när man är gravid, och ett perfekt svar på det var; Drick du ditt morgonkaffe och träningen är verkligen super, så keep up the good work.
Nya tider har nu bokats in, och det blir tätare besök, och då känns allt plötsligt ännu mer verkligt. Att det faktiskt inte är så lång tid kvar, egentligen. Nästa gång är det dags för glukosbelastningen, för att efter det köra på som vanligt med hjärtljud och prover. Sedan blir det att invänta tid till det sista ultraljudet också. 
 
Jag har nu skrivit upp mig för första föräldraträffen som börjar i April, så där får man träffa andra omföderskor och prata om allt mellan himmel och jord. Det var tyvärr sådant vi fick hoppa över när vi väntade Ella då den hemska svininfluensan härjade som mest. Så nu får man se hur man tycker att det är. Skrev även upp mig för att gå på ett möte som handlade om amning, får dock se om jag verkligen kommer att gå på den.
Känner egentligen ingen panik eller stress över det utan känner mer att det får bli som det blir. Med Ella hade jag svårt med amningen direkt, så jag fick börja att pumpa ut så smått på patienthotellet och Martin fick ge henne mjölk med hjälp av en liten spruta samtidigt som han hade sitt lillfinger uppe i hennes gom. Gick tillslut ett par veckor hemma med amningsnapp, men efter många om och men med försök hemma och med en hungrig bebis som aldrig fick tillräckligt med mjölk, så valde vi att lägga ned det och njuta av familjelivet istället.
Tycker att det är sådant som får komma när det väl är dags, och för vissa fungerar det direkt medans för andra inte alls. Så hysterin runt hela den där amningsgrejen har jag lagt ned för länge sedan. Bättre att se en nöjd och glad bebis (ja, bara se nedan, hihi) än att tänka att "amma är det enda normala".
 
     
 
Iallafall är det så skönt att kunna gå därifrån och ha fått ut det man ville av den tiden, och känna att man kan fråga en gång för mycket och kunna slappna av lite extra, sånt älskar jag då jag är en person som gillar att prata om vad som helst och speciellt om jag har frågor så ställer jag dem direkt, utan går inte och tänker på det en vecka innan. Är man orolig, eller om det är en minsta lilla grej man undrar över så ring hellre en gång för mycket.
 
  
 



ellenojag

Härligt att allt såg bra ut <3
tycker itne alls det är lika "amningshysteri" nu, som det var när Ellen & Ella var små! har flera vänner som till och med blivit tillsagda att ge lite ersättning redan på BB!! Tummen upp för det!! funkar det inte, funkar det inte, ingen big deal liksom!!
KRAM KRAM

Svar: Ja precis! Det blir kanske mindre och mindre med det.. Och som sagt jag har liksom inte brytt mig så värst om amningen i sig och i och med att det inte riktigt fungerade med Ella så jag tar det som det kommer helt enkelt <3
Martina Lönneström



URL: http://ellenojag.blogspot.com


Catty

Skönt att allt var bra fina du <3
Det är mycket som händer i våra magar, och man känner nya saker varje dag känns det som :)

Nu längtar jag något kopiöst efter sommaren! <3



URL: http://catty.se





NAMN
 

MAIL


URL





Spara?