Man vaknar upp och är täppt, ont i halsen och allmänt trött och på den andra sidan har man en man som mår precis likadant, fast snäppet värre med feber.

 

I andra rummet har man en pigg och allert dotter som vill hitta på saker konstant HELA tiden. Om det inte går som hon vill, då får man såklart höra det, och vi har rykt ihop ett par (läs; hundra) gånger. Hon och jag har på ett ungefär samma temperament och vissa dagar är allt ett helsike.

 

Ni vet den där känslan, när man bara vill gosa ned sig under täcket och inte bry sig ett dugg om vad som händer där utanför. Där hade jag velat vara idag, fy fasiken vad skönt det hade varit.  

 

Men, har man en treåring så är det bara att gilla läget, på med vinterkläderna och gå ut, det spelar absolut ingen roll hur Du mår, its all about her. Men det blev inte långvarigt, kallt så in i, och ansiktet var så stelfruset att jag knappt orkade prata. Dags att gå in då?

 

 

Hur mycket jag än försöker intala mig att vintern är lite härlig ändå med snön så är det inte så, jag ger mig, ge mig sol, och det är illa kvickt.

 

Nu nattas iallafall den lille så man äntligen kan andas ut ett tag, förlåt gumman, men just idag är det en sådan dag.