Mot natten kändes han väldigt varm, han åt knappt någonting (och det är ovanligt när det gäller honom) och väldigt ledsen och gnällig. Man har ändå börjat tyda sonens signaler mer och mer och vet att detta inte är hans vanliga jag. Hade även en orolig dotter och alla låg vi i samma säng då mannen inte var hemma (detta är väldigt vanligt här hemma att barnen, alltid blir sjuka när han är borta, konstigt nog) och hon vaknade var och varannan timme och var nästan som okontaktbar medans en Leo som var ledsen, så ja, som det låter, inte den bästa combo och vi kan ju snacka om en Ganska trött mamma i morse.

 

Tog med mig båda ungarna och åkte till barnakuten i morse. Leo fick lämna blodprov och kissprov, och såklart var alla värden fina och febern hade gått ned, så det fanns inte så mycket svar att få vad detta berodde på, men virus sas det, samma med Ella, så det är väl antagligen någon bacill som dragits med hem från det "älskade" dagis.

 

Leo fick alltså sitt första, första plåster, lillgubben.