Jag blev lite stolt över mig och Ella idag. Vi var nämligen nere i tvättstugan nu på eftermiddagen och skulle plocka ur maskinen när Ella plötsligt skriker till "Mamma, en spindel".

Jag har aldrig, aldrig varit ett fan av spindlar (kryper i kroppen på mig bara jag tänker på det, egentligen) och är det verkligen inte nu heller. Jag vet att jag gjorde en tabbe förra gången en spindel hade tagit sig in i Ellas rum. Jag skrek och ville absolut inte ta bort den, och antagligen var det mannen som kom till undsättning. Jag lärde mig antagligen en läxa, för Ella kunde inte sova på en hel vecka utan att vara rädd för den där spindeln, och jag vet inte hur många gånger vi fick förklara för henne att spindeln hade kommit fel, och att han skulle hem till sin familj men visste inte hur han skulle komma ut, så vi fick hjälpa honom. 

 

Iallafall, så har jag nog aldrig sett eller känt ett sådant lugn när jag hjälpte den lilla spindeln ut, och Ella hjälpte till och var så himla duktig. Utan några helst skrik, gnäll eller hoppandes kunde vi få ut den och sedan stänga dörren. Fick till en high five, innan vi avslutade det vi höll på med. Haha, vilka hjältinnor eller hur?