Underbara, ljuvliga tider.
Publicerat den
Sitter och tittar igenom en massa bilder från våra semestrar genom åren, och det är så himla kul att gå igenom. Att man ändå har varit så aktiv med kameran som man har varit är för mig helt fantastiskt. Man kan känna sig lite jobbig vissa gånger när kameran alltid åker fram, men det ger en så mycket i efterhand, att faktiskt, som jag gör nu, sitta och titta igenom och minnas tillbaka. Att ha så mycket i bagaget, och att kunna ha det såhär i framtiden också. Att man faktiskt har gjort en hel del i sitt liv, vare sig det handlar om att resa utomlands, till landet eller att bara ha åkt iväg på utflykter i närheten är det så lätt att glömma bort vissa gånger.
Idag har jag en sån dag att allting känns tråkigt. Jag är trött och har liksom ingen energi alls för att ens ta mig till att göra något. Jag känner mig uttråkad och känner inte alls igen mig själv. Har ingenting att se fram emot (jag vet, lillebror är på väg och det är snart semester för hela familjen, jag vet) men det är ändå någonting som saknas. Vad, vet jag inte, för hade jag vetat det så hade jag kanske försökt mig på det nu. Ibland har man dagar där allt faller till marken, och att saker och ting är svåra att greppa vad som egentligen är fel. Så svårt att förklara vad som fattas en, och det gör det hela så svårt.
Man går i väntans tider, och man vågar inte riktigt åka iväg på någon längre trip som jag egentligen hade velat och säkert behövt. Jag behöver lite mammaboost känner jag, och i och med att hon bor uppe i Stockholm så är det inte så lätt att bara sätta sig i bilen och köra upp sextio mil.
Hade velat ha henne nära och kunna springa in till henne och bara få en kram. Lite mormormys för Ellas del också hade inte varit helt fel.
När lillebror väl är ute så vet jag att hon kommer ned, men det är ändå inte nu, det är vissa dagar man känner det lite extra. Jag är så avundsjuk på alla som har sina föräldrar i närheten och kan göra alla dessa saker och hade önskat att jag hade det likadant. ♡
Underbara, ljuvliga tider.. Vi ses snart!
Har för mig att jag kände lite så som du gör idag, precis innan jag skulle föda. En lite orolig känsla i kroppen och jag visste inte riktigt vad det var. Hoppas er lille tittar ut snart!
Känner igen vissa ställen som du fotat och lagt ut på bloggen. Inte så konstigt då du tidigare skrivit var ni bor, och vi också bor där :) Kul! Kämpa på, snart har ni er lille pojke hos er!
Svar:
Martina Lönneström
Emelie
Vilken underbar bild! Kämpa på Martina, snart kommer lillebror!
Svar:
Martina Lönneström
Therese
Ja man vet aldrig :) Det kan ju börja på så olika sätt! Mina två förlossningar började nästan likadant men blev ändå lite olika under förloppets gång! Gick fortare den andra gången också.
Vi bor vid centrum, precis vid Nyvångsskolan och Kompassen!
Svar:
Martina Lönneström
Therese