Det här med amning.
Publicerat den 20/11 2013, kl. 22.25

Här var allt så nytt, en Leo som var ynka veckor och hans första utflykt. 

 

Det är det här med amning, jag vet, det skrivs och hörs överallt och det tror jag inte att jag är ensam om att tycka.

 

Jag hade, innan Leo kom, inga speciella tankar om det alls egentligen mer att det fick bli lite som det blir. Den inställningen hade jag hela tiden.

När Leo kom till världen så hade jag tanken att jag skall ge det ett försök och det fungerade märkbart. Allt gick väldigt bra och självklart är man inställd på att det kan ta sin lilla tid. Man ska lära känna vår lille kille och hans signaler. Allt kändes väldigt bra och jag kämpade på ett bra tag.

 

Jag har skrivit om det innan och efter att ha förstått att han inte blev helt nöjd med bara min mjölk så gav vi honom tillägg. En helt annan bebis som plötsligt blev Nöjd. Han gick från att inte ha sovit på dagarna till att sova i flera timmar åt gången. Var det bara så enkelt kände man just Då, han var ju bara hungrig vår älskade lilla kille.

 

Nu är det så att mina tankar är tillbaka på allt detta igen. Från att ha gått till att ha mått bra, varit super nöjd och glad till att känna såhär. Skulle jag ha försökt lite till? Var jag för snabb? Varför kan alla andra hel amma, men inte jag? Ibland känns det som att det enda jag läser är om amning, att allt jag hör handlar om just amning. Varför kan jag inte bara släppa detta? Jag försöker intyga mig själv om att jag faktiskt inte tänker på det längre, men det är egentligen bara det Enda jag tänker på just nu. Jag pratar och har vänner runt om mig som har haft det likadant som jag, men det verkar inte räcka för mig för att jag skall förstå att jag inte är ensam, att det inte är något fel med att inte hel amma, att ersättningen är minst lika bra som att amma. Ändå är det dem som kan amma som jag ser och hör hela tiden.. Suck!

 

Jag har hållit amningen vid liv fram tills nu, det har trappats ned succesivt. Har ammat på nätterna, men nu så är det nästintill ingenting då han inte är så intresserad längre, förutom enstaka gånger när han verkligen inte kan komma till ro. Det var ju för honom vi provade ersättning, att han skulle få må bra och bli nöjd och framförallt mätt..

 

Kände att jag behövde skriva av mig lite och förhoppningsvis kanske detta hjälper..

 

Ja visst är det orättvist att vissa kan? För min del har det aldrig varit något problem (förutom de första typ två veckorna då jag grät varje gång de åt och bröstvårtorna var klyvda) Sedan ammade jag på sista gångn fram tills elva månader nattetid, något jag och han behövde. Men sådant är ju så olika, skönt att du kunde ett tag iallafall <3

Förstår precis dina känslor. Jag fick barn i början av oktober och har sedan dess kämpat på med amningen. Innan min dotter föddes tog jag för givet att amningen skulle fungera men istället har det varit en evig kamp och oändligt med tårar. Efter att ha kämpat på med amning, tillägg och ett evigt pumpande så verkade jag få ordning på det. Men sedan en vecka har min dotter åkt på torsk och jag svamp i bröstet. Tårarna är tillbaka och tanken på att gå över till ersättning finns där men känns oändligt jobbig.

Precis som du så jämför jag mig med andra men på något sätt hör jag inte dom som faktiskt har gett tillägg och som säger positiva saker om det.

Egentligen förstår jag att det är bättre att vara en glad mamma som her tillägg än en ledsen mamma som bara gråter med ett ben som inte blir riktigt mätt.

Nä det är dags att lyssna på dessa människor. Många har problem med amningen och barn som får ersättning blir precis lika bra när de växer upp som de som ammas. Jag vill kunna njuta av min lilla skatt precis som du har kunnat göra.

Men som sagt, förstår precis dina tankar och känslor.

Jättefin blogg och familj du har förresten!

Hej !

Kände bara att jag måste skriva något, jag vet hur jobbigt jag tyckte amningen var... Själv ammade jag i åtta månader. Han VÄGRADE flaskan. Och jag ångrade, att jag Inte testat med ersättningen tidigare. För jag kämpade med amningen så länge. Inte rent fysiskt, men psykiskt. Tyckte att det var så jobbigt att jag var den enda som "skulle" trösta honom, men mitt bröst. Men nästa barn ska jag inte vara rätt för att ge ersättning vid behov. När jag känner att "Nu orkar jag inte mer"-

Kontentan. Mår du och ditt barn bra, så är det bra. Vi mammor kommer nog alltid ha dåligt samvete för något.

Tänkte ändå dela med mig av mina tankar, för jag mådde dåligt av det totalt motsatta. SÅ bara för att det "ser så fint ur" så behöver det inte vara det (:

Trevlig helg!

Åh vad jag känner igen mig i det du skriver! Vår kille var inte heller nöjd med amningen, han blev inte mätt. Så han fick oxå ersättning.
Och efter en mjölkstockning lyckades jag aldrig få tillbaka amningen trots att man försökte och försökte, Men jag ser det som så att hellre en nöjd, mätt och glad kille! Och dagens ersättningar är kanon! Kan man inte amma så kan man inte. Och vill man inte amma så vill man inte. Tycker alla ska respektera hur det ön blir och inte klanka ner. Kram!

Som du vet, hade jag exakt samma problem. Det är inte lätt att amma. Nästan var varannan man pratar med har haft problem från och till. Är glad att du mår bättre idag och du ska vara stolt som ammat i 6 månader. Kram <3

åååh långabryggan i bjärred ser jag! Bodde där när jag var liten, så himla fint!

Härliga bilder!

Så härliga bilder! :)