Mamma: Du har kommit en bra bit i graviditeten och många känner sig under denna period lugnare och gladare. Fortsätt röra på dig, det är bra för både dig och barnet. Vattengymnastik är omtyckt av många gravida. Kom ihåg att smörja in magen och brösten med havandeskapsolja eller någon annan mjukgörande och behaglig lotion. När du skrattar eller hostar kan du ibland läcka lite urin, det beror på att bäckenbottenmusklerna börjar tänjas ut.

Barnet: är nu ca 21 cm långt mellan huvud och stjärt och väger ca 700g. Barnets vita blodkroppar har börjat bildas, dessa är till för att hjälpa barnet att bekämpa infektioner. Luftvägarna formas och lungorna fortsätter att utvecklas. Balansorganet i innerörat har utvecklats.

Pappa: Barnet är aktivt under den här perioden och ni kanske funderar på vilken kroppsdel ni känner under magen. Besök er barnmorska om ni är nyfikna på hur barnet ligger i magen.

Mina tankar: Mer och mer buffar och rörelser i magen har börjat komma, och nu har till och med Martin fått känna på dem riktiga knuffarna. Man ser rörelserna utanpå magen och skall lägga ut ett litet klipp som jag filmade för ett par dagar sedan. Alltid roligare att få se mer in action i stället för att bara läsa om det. Jag börjar känna mig bättre med tröttheten, och det har kanske med att jag äter mina järntabletter som jag fick på Bm-besöket. Dock får jag då och då väldigt ont i bäckenet, och ibland får man en sådan kraftig strålning att man knappt kan röra sig. Magen har varit lite krånglig med förstoppning och även halsbränna på kvällarna. Det var betydligt mer när vi var iväg i New York för ett par dagar sedan, så nu har det lugnat ned sig märkbart. Annars känner jag mig lugn och harmonisk och har börjat ordna lite med lillens kläder som vi har inhandlat. Alltid så mysigt.    

 

Första BM-besöket är nu gjort och som varje gång är det trevligt att träffa henne. Har känts rätt med henne från första stund.

Mätte inte magen idag, utan det tar vi om två veckor, men lyssna på lillens hjärta fick vi göra och det lät verkligen jätte fint. Blir liksom ännu mer verkligt när man hör att det finns ett till litet hjärtslag.

 

Fick tillbaka alla svar på proverna jag tog förra gången, och allt såg fint ut där. men som jag hade räknat ut själv kom jag inte undan järntabletterna denna gång heller, men det gör absolut ingenting. Nu förstår jag varför jag varit lite extra trött och huvudvärk. Så nu har jag precis varit och inhandlat dem. Dock vet jag att man blir väldigt hård i magen av dem, och som min mage har lite uppror redan nu, så fick jag tipset att handla innolaxol.

 

Får vi se om det vänder till det bättre. Nästa besök är om två veckor och det skall det tas lite fler prover, lyssna på bebis hjärta igen och mäta magen.

 

 

Imorgon skall jag på det första BM-besöket efter rutinultraljudet och få mäta magen, lyssna på lillens hjärta och ta prover för att se om någonting kanske behövs kompleteras. Jag äter både Mitt val och Folsyra, och det sistnämnda har jag ätit sedan första dag jag fick reda på att vi var gravida. Gick dock från ett märke på folsyra till ett annat då dem inte hade dem andra, men tydligen så skulle det inte vara någon skillnad på vilken foslyra man åt så jag tog den. Såhär i efterhand känner jag att min mage gjort mer och mer uppror och det har kommit efter att jag inhandlade dem. Är inte det lite märkligt ändå, kan det verkligen vara sådan stor skillnad?

 

Får ta upp det imorgon när jag ändå skall dit, och ta upp lite andra tankar och funderingar man har också. Alltid massor som snurrar runt i huvudet såhär i efterhand och det har såklart mycket att göra med allt man gått igenom innan. Jag hade mer än gärna velat gå på ett till ultraljud nu, bara för att se att allting fortfarande ser bra ut och att man fortfarande får vara glad, lycklig och förväntansfull tills den lille kommer. Överläkaren sa ju att det såg bra ut och han tittade verkligen allt som gick att se och väldigt ordentligt denna gång också, och det sista han sa var just att "allt ser jätte fint ut, så ni skall absolut inte vara oroliga". Varför är det då så svårt att tro på det han säger?

 

 

Åh, vad detta är mysigt, att kunna lägga ut bilder på lilla magen nu när man går in i en ny graviditetsvecka. Kul att kunna gå tillbaka och se hur mycket den faktiskt har växt. Tycker det är enklare på något sätt att se det på bild än i verkligheten.

 

Jag satt för någon dag sedan och gick igenom gamla foton när jag väntade Ella, och det kan jag säga gick undan i en väldans fart. Vi var verkligen super dåliga, tyvärr, att ta bilder på magen, och om vi har gjort det är det i en sådan sunkig miljö att bilderna blir tråkiga ändå.

 

Man var väl inte så high tech på samma sätt, och brydde oss inte så mycket om kameran i dem sammanhangen då. Känns faktiskt väldigt tråkigt nu när man hade velat kunna gå tillbaka och jämföra vecka för vecka.

Även bilderna man jämför med då när Ella var liten, till nu när hon är större är också en stor skillnad. Fick ta bort så mycket som bara var blaha. Som sagt, man ångrar sig såhär i efterhand, och speciellt nu när man väntar en till och tycker att det är roligt att kunna dokumentera för varje händelse.

 

Fotona jag tar nu är med stativ och det fungerar väl ändå helt okej. Själv känner jag dock att bilderna blir rätt gryniga och att vår lägenhet känns rätt så mörk i allmänhet, speciellt när man skall ta foton. Hade velat lära mig mer om vår kamera och alla inställningar som finns, för jag älskar verkligen att fota, och vart vi än går får systemkameran följa med. Får ta en dag till att bara sitta och pilla med kameran och hitta dem olika inställningarna för det är inte fel på den då den är relativt ny. Sålänge få detta duga och man blir väl bättre för varje gång man skall ta nya foton.

 

Men.. nu väntar soffan med lite fredagsmys. Ha en underbar fredag fina ni och fortsätt läsa och kommentera (jag svarar såklart på dem i bloggen) för jag blir ju så glad, hihi.

 

 

Det här med att vara gravid och behöva gå och kissa var 5:e minut är inte riktigt en hit. Jag dricker väldigt mycket vatten, och det är självklart väldigt bra, men fast att man går och kissar precis innan man skall åka iväg så tar det inte lång tid innan man måste gå igen. Så det är nog inte så roligt att åka någon längre sträcka med mig just nu, hihi.

 

Magen spänner rätt så kraftigt ibland, och ibland känner jag av på båda sidorna, längst ned på magen att det gör väldigt ont. Känns mest på kvällarna när jag skall lägga mig ned och sova. Vissa gånger när jag skall vända mig på sidan så är det som att en nerv sätts i kläm och det går verkligen inte att ta sig någonstans. 

 

Har börjat klia något frukstansvärt på magen men när jag väl kan smörja in med vanlig lotion så försvinner det nästan direkt.

Allt har väl sin övergång och annars trivs jag fruktansvärt bra med min mage, och lika mycket som jag kände med Ella, så trivs jag att vara gravid. Visst, man känner såklart att tiden går väldigt långsamt vissa gånger, och det är speciellt dem här graviditetsveckorna. Dem "vanliga" veckorna springer förbi med en jäkla fart. Är inte det lite konstigt ändå?

 

 

 

 

Jag rensade ur Ellas bebiskläder häromdagen och insåg hur mycket som egentligen inte hann användas. Det las ett par tröjor/bodies och ett par byxor åt sidan som jag tyckte kunde passa till vår lille kille, och det var faktiskt bara färger som beige, svart och blått.

 

Det blir automatiskt att man tittar på blått till killar och rosa till tjejer, och det kommer man nog aldrig riktigt ifrån. Har suttit och tittat lite på nätet, mest för skoj skull. Vi åker som ni vet till New York om ett par veckor, och det kommer säkert att slinka ned något klädesplagg till den lille därifrån.

 

Man är ändå väldigt kluven och nojig såklart och vill inte handla på sig för mycket och man är väldigt försiktig och det kanske tillochmed kommer att bli så att man inväntar in i det sista tills man faktiskt förstår att vi skall ha en till.

 

Det är ändå kul att titta runt och drömma sig bort lite. Finns så underbart söta kläder och man kan nog aldrig riktigt få nog.

 

 

 

 

 

Nu har vi som sagt gått in i graviditetsvecka 21 och det är halva tiden kvar nu. Det känns inte som att det är långt kvar, men när man tänker på det skall det ha hunnit bli både vår och vi kan förhoppningsvis kunna gå i klänning den dagen den lille bestämmer sig för att komma.

 

Rätt märkligt egentligen.

 

Jag har som jag har skrivit innan börjat känna rätt så mycket action i magen och det kommer mest på kvällen när man skall sova. Kommer ihåg att även Ella var lika livlig på kvällen, och det känns himla kul att kunna jämföra på ett ungefär iallafall.

 

Dem buffarna som känns nu kan jag känna är lite obehagliga ibland, kanske mest för att man ändå inte förstår att där ligger en liten varelse som väntar på att få komma ut till oss. En underbar liten prins som skall växa sig ännu större.

 

I början av graviditeten och enda till v. 12- 13 så mådde jag väldigt illa och var super trött, så trött att jag hade kunnat somna på plats. Den kombinationen är aldrig rolig men man vet att den nästan alltid går över. Finns dock dem som har otur att behöva ha detta under hela graviditeten, så jag får ju ändå skatta mig lycklig.

 

Efter dem veckorna har jag mått hur bra som helst, förutom lite ont i ischias, eller om det är bäckenet som dummat sig lite. Har känts väldigt obehagligt och vissa gånger när jag ligger ned och skall ta mig upp känns det som ett omöjligt uppdrag.

Det har iallafall börjar avta lite, men istället har jag börjat bli rejält trött igen och med en huvudvärk som ibland knappt går över, sitter mest ovanpå huvudet och dunkar något fruktansvärt. Försöker att dricka mycket vatten och röra på mig lite extra, och går det inte över så finns det bara en utväg kvar och det är att ta en alvedon fast att jag är väldigt emot det, speciellt nu när man är gravid.

 

Skall till barnmorskan nästa fredag och kommer antagligen få svar på om jag behöver järntabletter eller inte, förmodligen är det kanske det som saknas. Återstår att se..

 

 

 

Mamma: Livmodern kan du känna nära naveln. Brösten kan börja läcka råmjölk, ditt barns första kost. Tänk på hur du sitter och ligger men även hur du lyfter saker. Var försiktig med din rygg som redan är påfrestad. Bäckenet börjar bli mer rörligt, har du mycket besvär finns det speciella bälten att köpa som ”fixerar” bäckenet när du går och står. Fråga din barnmorska om var du kan få tag på ett bälte. Halsbränna är inte helt ovanligt, det känns som en brännande känsla i bröstet och kan ge sura uppstötningar. Det finns receptfria läkemedel som hjälper, prata med din barnmorska.

 

Barnet: Ditt barn är ca 16 cm långt mellan huvud och stjärt och väger ca 420g. Barnet rör sig mycket fritt i fostervätskan, du kan känna sparkar långt upp i magen och ända nere vid blygdbenet. Barnets första avföring bildas i tarmen. Sinnesorganen utvecklas i raskt takt och smaklökarna på tungan är färdiga.

Pappa: Nu växer både barnet och mammans mage med en hög fart. Ett tips är att smörja in din partners mage med hudlotion eftersom det kan klia. När du gör det kommer barnet förmodligen att känna dina rörelser.

Egna tankar: Nu är det halva tiden kvar och magen växer och står i. Känner väldigt mycket rörelser från den lille och det är en sådan underbar känsla, ibland kan det kännas lite obehagligt då man fortfarande inte riktigt förstår att det ligger en liten bebid där i.

Ella älskar att känna på magen, och ibland när hon tror att hon känner en spark så säger hon "jag hör bebisen", underbara tjej. Hon kommer verkligen att bli världens bästa storasyster om allt verkligen går som det ska.

Veckorna springer iväg som vanligt, men kan ändå inte förstå att det nu är halva tiden kvar tills vår lilla son kommer till världen. I början gick allt så himla långsamt, och man väntade mest på att magen skulle växa och att vårt första ultraljud skulle komma ifatt oss.

 

Nu när vi varit på vårt tredje ultraljud så tycker jag att tiden springer iväg lite extra fort. Jag vill såklart att det skall gå fort så vi verkligen vet att allting kommer att gå bra, men ändå så gillar jag känslan av att vara gravid nu då jag känner mig så himla mycket bättre i mig själv, den glada och positiva Martina har kommit tillbaka.

 

Jag har börjat känna allt kraftigare rörelser i magen och igår såg man tillochmed att det rörde sig utanpå. Dem kommer bli allt starkare för varje vecka som går nu i och med att dem växer, blir starkare och det blir mindre plats för den lille att röra sig.

 

Kan ändå inte förstå att man har en liten varelse där inne, som förhoppningsvis har det väldigt bra och som växer och står i som han ska.

Nu har vi precis gått ut med att vi är gravida (med undantag för våra föräldrar som självklart fick dela den glada nyheten väldigt snabbt) och att vi väntar en liten pojke. Lillebror är beräknad att komma till världen den 6 juni, Sveriges nationaldag, Ella föddes på självaste nobeldagen, hihi.

 

Vi har velat vänta, iallafall till detta rutinultraljudet som vi var på för ett par dagar sedan, att lägga ut någonting om det och knappt velat prata så mycket om det. Vi har såklart varit väldigt oroliga från och till under hela denna tid, men ändå försökt att njuta så mycket det bara har gått.

 

För er som inte vet, så var vi för ca ett år sedan nu med om ett sent missfall. Det var såklart en väldigt jobbig tid och det var i somras som allting riktigt brast för mig och jag kunde varken sova eller jobba och jag bara grät, och grät och grät.

 

Visste att det skulle komma tillbaka till en så småningom då det kändes som att vi snabbt gick vidare och försökte att inte tänka på det så mycket, både jag och Martin hade ju kunnat prata med varandra, med dem närmsta och kände oss färdiga där. Nu såhär efteråt känns det mycket bättre och jag har kunnat bearbeta det på mitt sätt och Martin på sitt.

 

Nu när vi väntar en liten till så har det känts mycket bättre, har fått komma på tre ultraljud (dock fått ligga på lite) och fått klartecken av överläkaren att allt ser bra ut, och vad kan man göra mer än att tro honom, att tro att allting är bra? Det är svårt måste jag säga, man tänker alla möjliga tankar, men så sent som igår bestämde vi oss för att riktigt njuta av den sista tiden, för den kommer inte tillbaka och den går så snabbt.

 

Nu hoppas vi bara på att allting kommer att gå som det ska, och att vi får en frisk liten pojke till oss snart.